99 kronor, sangiovese 80 %, alicante nero 20 %, Maremma, Toscana och välkänd producent - Marchesi Mazzei. Kan det bli fel? Nä, men heller inte helt rätt. Färgen är klart röd, med stor fruktig doft med tydliga fataromer. Det är körsbär, plommon, mosade björnbär, choklad, rostat kaffe, kokos och vanilj. Örtiga inslagen består av aningen saliva och timjan. Det är modernt, även om det i början fläktar en doft av potatisskal och jordig källare. Men det lägger jag på terroirkontot - inte skitiga fatkontot, den här kvällen. Smaken ger liknande intryck som doften, men det är faten som ger mest intryck. Visst finns fruktsyran där (om än inte imponerande), liksom tanninerna och kroppen är det inget fel på. Men det blir lite för mycket vanilj och sötlakrits i slutet, med touch av romrussin och lite kokt känsla. Fatlagringen har skett på amerikanska och franska ekfat, 30 % nya, under 12 månader. Det börjar bra, men det blir lite för modernt "vaniljsött" efter ett tag. Okej för strax under hundringen - inte mer.
Serrata Belguardo 2007: 2,5p av 5p
fredag 22 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tyckte det smakade bättre än 2,5 p. Frågan är bara går det lagras?
SvaraRadera