Skumpa, 3 röda och en madeira

Blandad kompott på nyårsafton (och sporadiska anteckningar ...). Först ut Leclerc Briant Les Chèvres Pierreuses Premier Cru (40% chardonnay, 40% pinot noir och 20% pinot meunier). Doften är stor och med tydliga mognadstoner som valnötter, nougat, choklad och mogna äpplen (pommac-känsla). Men även mineral och friska gula äpplen och en aning blommighet. Smaken är självklart frisk med skön krämig mousse, citrus, nötter och mogna äpplen även här. Håller med Richard Juhlin, som menar att det är en av de bästa årgångslösa champagnerna man kan köpa - potential på 93 poäng.

Första röda ut är Fabre Montmayou Grand Vin 2004. Har bloggat om det förut och beskrivningen står sig, även om jag nu upplever vinet som lite mer fruktigt än då. Men vinet är bra, balanserat och med grym koncentration - dock har priset gått upp 20 kr :(. Fortfarande ungt och står pall för lagring i flera år.

Andra röda är Quinta Do Crasto, Reserva Old Vines (Portugal och Dourodalen). Upp till 30 olika druvsorter och från gamla vingårdar. Lagrat på franska och amerikanska ekfat upp till 18 månader. Färgen är mörkt röd, doften är stor, fruktig med nya rostade fattoner och aningen muskot och jord. Det är finns också lite blommig karaktär, vinbär, körsbär och viol. Smaken är frisk, fruktigt med nya ekfaten som sticker fram. Det är gott om tanniner under frukten, men inte lika koncentrerad som Fabre Montmayou. Behöver lagring för att öppna upp.

Tredje röda är Château Poujeaux 2001. En Cru bourgeois som jag tycker alltid levererar. 2001:an är inget undantag. Färgen röd och har inga mognadstendenser. Doften kommer dock i annan skrud med mycket stall, jord och typiska svarta vinbär, rostat kaffe, ceder och tobak. Smaken är frisk, syrlig med bibehållen frukt. Balanserad med tanniner som börjar rundas av, men vinet är långt ifrån torrt och utför. Skulle hålla längre, men jag gillar det här skarpt nu. Komplext och kvällens vin för mig.

Som avslutning på middagen till glöggparfait serveras Blandy's Colheita Malmsey 2001. Lagrad och fixad för konsumtion. Färgen är brun och doften är stor och maffig. Fikon, russin, nötter och typisk knäckig oxiderad ton med lager av muscovadosocker. Smaken är söt, frisk och balanserad, fyllig och russinaktig, med lite apelsintouch och bränd avslutning. Gott! Man dricker madeira för sällan, helt klart.

Till sist: Tack och god fortsättning alla ni som är inne och kollar på bloggen. Hoppas ni läser och kollar in även 2010!