Gruaud Larose 2004

En av ett antal "primörer 04" som inhandlades för ett par tre år sedan. Gruaud Larose är eller har varit något av en Bordeauxfavorit. Fråga mig inte varför, bra kvalitet för rimligt pris, mycket terroir antar jag. Och visst är det klassiskt Médoc (och kanske St Julien?). Det är storartad doft av jord, grus, stall och mycket rostat kaffe. Vinet dekanteras ett par timmar innan servering och det gör susen: fram kommer mogna, fruktiga svarta vinbär, ceder, muskot, järn och blyerts, ja nästan bläck. Smaken är slank (inget kraftpaket), med bra syra, fruktaromer som balanseras upp med halvmogna tanniner. Vinet visar upp en aning utveckling - stalliga toner, multna löv och som Finare Vinare skulle ha skrivit - insjölera eller en frisk sumpmark! Visst låter det gott? Och det är gott - bordeaux är ändå bordeaux! Men det som drar ner betyget är att det är lite syrligt, lite kokta rotfrukter över vinet. Inte att det tar överhanden, men lite av potatisskal ligger och lurar i bakgrunden (fathanteringen ... har läst någonstans att slottet har haft en nedåtgående trend senaste åren, någon som vet mer?). Vinet kan givetvis lagras längre (färgen är röd till mörk röd), men är förvånansvärt med i matchen redan nu. Bara sitta och dofta och njuta (eller som i kväll till en lammstek - som hand i handske).

Château Gruaud Larose 2004: 3,5p av 5