lördag 27 februari 2010

Xavier CdP 2007 åtta månader senare

När jag provade Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 i juni förra året så var vinet öppet, fruktigt och väldigt tilltalande. Det är det i och för sig i kväll också, men det är långt i från samma vin. Nu är det mer knutet, frukten har stillat sig och tanninerna och fruktsyran har fått en mer framträdande plats. Den berömda tunneln antar jag. Men visst finns det lite att skriva om ändå. Färgen är lika mörkröd som senast. Men doften är knuten trots dekantering, men här finns antydan till björnbär, hallon blandat med lakrits, örter och eneträ, lite fat och våt jord/mineral. Men oj vad slutet det är! Smaken är mycket mer friskare än jag minns den i somras, fylligt och inte alls lika fruktigt. Det är citrusfriska syror, hallon, järn, och peppar. Om det var mouvedrefrukten som slog igenom tidigare så är det grenachen som drar upp tempot ikväll. Efter ett par timmars luftning så har frukten vaknat till liv och det är ganska angenämt, om än lite eldig - 15% är inte att leka med - men vinet håller ihop. Men tror att vinet vinner på ryggläge 1-2 år (ikväll är det lite stumt).
Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007: 3p av 5

lördag 20 februari 2010

Pol Roger Brut 1989

Måste erkänna att förväntningarna var ganska höga inför kvällens vin. En mogen champagne, en favoritproducent och bra årgång. Och jag blev inte besviken (även om första intrycket var för mycket jordkällare och jordiga äpplen). Det är gott för att uttrycka det enkelt. Och moget och friskt. Champagnehuset Pol Roger behöver knappast någon presentation. Druvsammansättningen är 60 % pinot noir och 40 % chardonnay. Färgen är gyllengul med klar lyster. Doften är stor med härligt rostade toner, rostat bröd med mycket smält smör och engelsk aprikosmarmelad. Vinet har klart tydliga drag av bokna äpplen. Men komplexiteten ökar efter ett stund, och jag hittar också valnötter, kanel, romrussin, cigarrlåda, kaffe, gräddkola och lite läder. Doften känns lite övermogen och korken pös ut utan egentligt tryck. Är det någon mousse kvar? Smaken är elegant, torr och med bra balans, men bubblorna är försvinnande små (mer sprits än riktiga bubblor). Fruktsyran är full av liv och skumpan känns inte alls trött i smaken, och mineralkaraktären finns där (musselskal och krita). Det är smakrikt och associationerna går till blodgrape och blodapelsin. Valnötterna och de mogna äpplena ringlar kvar länge. Bra och ett riktigt sniffarbubbel! Gillar man mogen champagne är det här ett säker kalasupplevelse. Men i slutändan vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på: Pol Roger 89 är en härlig upplevelse (över 20 år gammal, bara det, och full av liv), men de övermogna och lite jordiga äppelaromerna är svåra att förlika sig med fullt ut när slutbetyget ska sättas.
Pol Roger Brut 1989: 4p av 5

fredag 19 februari 2010

Voss Estate Riesling 2008

Voss Estate, med Gary Voss i spetsen, är en habil producent från Martinborough Nya Zeeland. Pinot noir dominerar produktionen och den har aldrig gjort mig besviken. Kvällens riesling är på 11, 5 procent, torr och typisk aromatisk i doften. Det doftar gummi, mineral (ny krossad sten, inte helt olik Wachau-riesling), päron, citrus och aningen brända örter (tankarna går till vidbrända popcorn, eller varför inte en gammaldags badboll). Smaken är relativt krallig, fruktig, verkligen frisk och med viss aromatiska drag. Det är mineral, päron/äpplen, clementin och med grapefruktig syra. Eftersmaken är helt okej och vinet känns ungt (doft/smak växer under kvällen). Och inte helt omöjligt att vinet tål ett par års lagring, syran är det inget fel på. 119 kr, februarinyhet.
Voss Estate Riesling 2008: 3,5p av 5

måndag 15 februari 2010

Givry Premier Cru La Grande Berge 2007

Det var länge sedan, om någonsin, som jag druckit en så här generös och Nya världen-inspirerad bourgogne. Pinotkaraktären är övertydlig med mosade jordgubbar, hallon, rostade brödkryddor, muskot, ingefära, kaffe och lite skön mineral (våt jord) och svart te. Smaken är slank, lingonsyrligt och typiskt rönnbärsfriskt. Svart te, mogna jordgubbar, fat och ingefärskryddighet med touch av muskot och kaffe. Det är gott, det är lättdrucket och det är välgjort. Men det är lika mycket Nya Zeeland som Bourgogne - lite publikfrieri och vinet kräver ingen uppmärksamhet. Smakrikt och det står väl upp mot en köttgryta. Fatlagringen på franska ekfat i 8 månader, 40 procent nya. Musten har först kalljäst i fyra dagar, därefter i 25 grader. Modernt och snyggt med andra ord. Producenten är Domaine Mouton, Givry. Vingården, La Grande Berge, är bara på 1 hektar. Nyhet i 1 februari för 189 kr. Klart prisvärt.
Givry Premier Cru La Grande Berge 2007: 3,5p av 5p

söndag 7 februari 2010

Chablis & Aussie semillon


Mogen chablis hör inte till vanligheterna i mina vinglas. Men när bolaget lanserar två från kooperativet La Chablisienne, en grand cru och en premiere cru (Mont de Milieu), så får det bli den sistnämnda för 215 kr. Årgång 2000. Färgen är ljusgul. Doften är först lite knuten men efter ett tag växer det fram en helt underbar bouquet av mineral, svamp, äpplen, nötter, fat och lite suddgummi. Smaken är frisk, mineralisk med gula äpplen-frukt, nötter och skön grapeskalssyra. Systembolaget skriver modellera i doften och det är bara att hålla med. Strålande vin och fortfarande vid liv. 215 kr för 10 år gammalt vin - ett fynd enligt mig.
Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000: 4p av 5p

Semillon från Tim Adams, Clare Valley årgång 2006 kommer i en mer fruktig skepnad. Men också med mineral, fat och typiska suddgummidofter. Stor doft av vingummi (typ gula), annans, vita blommor, persika/aprikos och sköna fataromer. Smaken är fruktig och med bra syra, grapefrukt, fat och aningen mineral i slutet. Drack den här för knappt två år sedan och lagringen har gjort vinet gott - mer av allt och härlig tropisk frukt toppat med frisk syra. Gott och välgjort. 139 kr, som hittat.
Tim Adams semillon 2006: 4p av 5p

lördag 6 februari 2010

Chenin blanc x 2

Två viner mot varandra, samma druva men väsenskilda i stil och smak. Den ena från sydafrikanen Jean Daneel. Välkänd vinmakare i hemlandet med historia både från Buitenverwachting och Morgenhof. Sedan 1997 sin egen, som konsult, men från 2003 med egen mark i Franschhoek (Stellenbosch) och den här Chenin Blanc 2006 signature är första årgången. Vinet har legat på franska ekfat, både jäsning och lagring, och det märks. Doften är stor, kolafudge och kokosdriven, nötter, brynt smör med aprikos och lite tropisk frukt. Smaken är fyllig, fet och med helt okej syra. Även här är det kola och vaniljtoner som står ut mest. Det finns en viss kryddighet i både doft och smak och efter letande i ordförrådet så är det faktiskt kardemumma som letar sig fram. Smakrikt, men inte riktigt min grej. Även om det är välgjort, 229 kr i beställningssortimentet.
Jean Daneel Chenin Blanc Signature: 3p av 5p

Nästa vin däremot, är helt i min smak. Domaine des Baumard Clos Papillon 2004. Här står schistmineralen som spön i backen, med typisk vaxighet och kryddiga toner av vått ylle. Färgen är blekt gul och vinet växer under kvällen. Jag hittar gröna äpplen, honung, lagerblad/grönsaksbuljong, citronkarameller i smaken och syran är otroligt frisk och läskande - precis som det ska vara från Loiredalen och Savennières. Det här vinet är en uppvisning i finess och smakrikedom - inte lika fet och fläskig som Jean Daneel. Och flaskan kommer med skruvkapsyl, bara en sådan sak från konservativa Frankrike. Hatten av och ångrar att jag inte köpte fler när vinet kom i december, 235 kr.
Domaine des Baumard Clos Papillon 2004: 4p av 5p