Ja vad ska man skriva om - egentligen. Alla typiska karaktärsdrag av klassisk pauillac är ju där, ceder, tobak (svindyr), våt jord, blyerts, hårt rostade fat, kaffe, stall, mörk bitter choklad, stramt, slankt, kraftfullt men ändå elegant på samma gång. Elegant 12,5 procent alkohol, mörk dov svartvinbärsfrukt, med aning rotfrukter blandat med hästsadel. Ja, allt det där hittar du ju ibland i andra viner från Bordeaux, men här är det så jävla lyxigt gjort. Som en extra utrustad BMW, eller Jaguar - vinet sticker helt enkelt ut jämfört med andra, lägre klassade bordeauxer. Det doftar mer komplext, smaken är längre, balansen är bättre, frukten och tanninerna är mer samspelta. Fathanteringen världsklass. Druvselekteringen, världsklass, vinmakningen... - ja, du fattar, inget lämnas åt slumpen. Och då blir det ju sjukt bra (även vid en så kallad mellanårgång, fler sådana tack - för lägre priser!), tilltalande, men ändå utmanade - för hur hade vinet stått sig i en blindprovning? Etiketten och allt det där med premier cru, visst spelar det in, eller...inte. Skitsamma. Jag njuter av att köra Jagga, när jag väl får tillfälle.Mouton Rothschild 2004: 5p av 5 (vad annars ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar