Chateau de Saint Cosme 2007

Vad har hänt på 2 år? Då var det ganska slutet, men med primära unga fruktaromer. Nu är färgen mörk röd, med aningen rödorangea stick. Doften öppnar upp med grillkrydda, kött, svartpeppar, viol och lakrits. Men här finns också antydan till utveckling för doften drar åt lövhög, mossa och aningen stall/läder (men även en ton av smörkola...). Smaken fyllig och klassisk grusmineralig, med salmiaksälta, hallon/körsbärsfrisk och lagerbladsgrönt med svart te i avslutningen. Eftersmaken kanske är lite kort och komplexiteten inte den allra högsta (misstänker kanske en lite tunnel och vinet borde kanske ligga ett år till). Syran är som vanligt frisk och tanninerna har sandig framtoning. Visst har det hänt en del. Utvecklingsfasen är påbörjad och det finns potential till mer. Cosme gör mig aldrig besviken, Gigondas-terroir rakt igenom.

Chateau de Saint Cosme 2007: 3,5p av 5

Neudorf Chardonnay 2010

Det var flera år sedan jag provade det här vinet. För flera år sedan har 2006 och 2008 testats med hyfsat resultat. Nu kostar vinet också "endast" 149 kr, mot tidigare uppmot 200 kr, som jag tror 2006 gick på... Men hjälper det? Vete fan. Doften öppnar upp med igenkännande aromer som smör, jasminblom, rejält med rostade fat, tropisk frukt, mineral, nötter, piggelintoner och grapeskal. Smaken är till en början spritsig (!), mycket fruktig med citrus, tropiska frukter som mango och annans, smör, fatvanilj, apelsin, nötter och jasmin. Smakrikt och kroppen ganska fyllig. Men syran är lite väl låg eller inte i helt i balans med resten och smaken blir lite ekbittert. 14 procent alkohol gör sig också till känna när det blir lite varmare temperatur på vinet. Nä, stilen som gillades för ett antal år sedan, är idag inte alls min bag. Smakutveckling? Sämre vin? Kanske både och... Det får ändå bli en 3:a, okej vin, men som sagt den "fläskiga" chardonnaystilen går inte hem längre (och är inte den lite omodern?).

Neudorf Chardonnay 2010: 3p av 5

Palmer Brut på halv

Champagne på halvflaska (59 procent pinot noir, resten chardonnay). Det finns några stycken att välja på, men Palmer Brut är faktiskt både mogen, god och "billig". Färgen avslöjar en viss mognad med sin gula färg (korken var ganska "ihoptryckt"). Doften är öppen med mogna röda äpplen, nougat, nötter, choklad, mineral (ostronskal och krita), rostat bröd och citrus. I smaken en frisk, slank skumpa med friska mogna äpplen, citrus, rostat bröd, nougat, nötter. Moussen kanske inte är världsklass, inte heller är syran laserskarp. Men det är överraskande gott och en bra vardagsskumpa, och på halvflaska. Vet inte om det finns flaskvariation - där vissa har legat i systembutikerna ett tag, och fått mognad, medan andra har nytappade?

Palmer Brut: 3p av 5

Barbaresco Basarin 2004 (Giacosa Fratelli)

Färgen är klassisk nebbaröd, med ljusare kanter och aningen orangeabruna reflexer. Doften sprudlar av rosor, nypon, läder, eneträ, viol, asiatiska kryddor, tryffel, målarpyts, choklad/nougat och lite rostiga spikar. Smaken är lika klassisk med hög syra, sandiga tanniner och frukt som gör vinet balanserat. Syran är läskande och det är inte helt lätt att låta bli ytterligare en klunk. Kroppen är ganska fyllig och här finns rönnbär, grusiga mineraler, körsbärskärnor, salvia, läder, torkade fikon och kakaotorrt slut. Som man brukar säga: varför köpte jag inte fler... Klassisk vinmakning med lagring på stora ektunnor, om jag förstått det rätt. Om vingården Basarin med mera, kan du läsa på producentens sajt.

Barbaresco Basarin 2004: 4p av 5

Monsanto Chianti Riserva 2007

Nyhet från bolagets lansering 1 mars. Vinet har varit omskrivet bland en del bloggare långt tidigare, så att det är en nyhet i den sfären är ju att ljuga. I alla fall så är vinet i okejt form med kryddig och lite utvecklad doft (färgen är mörk röd färg med rödbruna nyanser). Här finns drag av klassiska örter som saliva, pinjebarr/nötter, körsbärskärnor, men också något blommiga drag som inte ligger långt från en nebbiolo (nypon). Fataromerna kommer i form av choklad, lite kaffe och lakrits. Smaken är kryddig med bra frukt och markerad syra. Utvecklingen gör att tanninerna är finslipande, men ändå med bra grepp. Dock finns det drag av jord och rotsaker och även köttbuljong i eftersmaken (2007, en varm årgång?). Visst, det ger vinet en ganska traditionell känsla och rustik framtoning. Inget fel med det, men vinet är inget lagringsobjekt och för 189 kronor finns bättre alternativ. Till exempel är Fonterutoli 2009, för 149 kronor, ett bättre (om än modernare) alternativ.

Monsanto Riserva 2007: 3p av 5