Första sniffen sjunger av syrah, med rökta charkuterier, viol, svartpeppar och björnbär. Och jag frågar mig: varför köpte du inte årgång 2010, som ska vara minst lika bra? (samtidigt har Montirius Le Clos följt med ett tag, kanske dags att prova lite andra saker, har varit tanken...). Nåväl går inte att sörja en missad årgång. 09:ans syrahdoft blandas upp med grenache (50/50, lagring på cementtankar), som bidrar med hallon, lavendel och lakrits. Här finns också våt jord, grus och svart te. Smaken då? Fyllig med sjungande syra och greppiga tanniner. Det här vinet är inget för mesar, smakrikt och kraftfullt med rejäl dos av tanniner i eftersmaken, som har lite salt avslutning med aningen alkoholhetta (14,5 %). Jag upplever 09:an som mer tajt än 07:an och defintivt fylligare än 2005, som jag gillade skarpt. Färgen är mörk och tät blålila färg. Och vinet är ungt och här krävs ett par års lagring för högre poäng.
Le Clos 2009: 3,5p av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar