Schloss Vollrads Riesling Trocken 2008

Vet inte vad jag ska säga: men flaskan är inte i min smak, ser ut som en avlång grön lampfot från 70-talet, ful. Jag tvekade om jag skulle köpa vinet överhuvudtaget. Flaskan har bytt utseende sedan jag drack den senast, som i och för sig var minst 10 år sedan :-). Men då gillade jag vinet skarpt, bra syra, mineral och mycket vin för pengarna. Men nu startar vinet i uppförsbacke från början - det kommer också med glaskork (ska det vara exklusivt eller?). Färgen är ljusgul, med klart grön nyans. Doften är fruktig med tydliga mineraldrag (ja!). Vinet är aningen jästaromatiskt, men framförallt doftar det gröna äpplen, fläder, citrus och grapefrukt, friska toner av mineral och våta stenar fläktar frisk i näsborrarna. Inte alls dumt faktiskt. Smaken är minsann väldigt friskt (i o för sig inte så överraskande när det gäller Rheingau), med gråpäronfrukt, grape, fläder och persika. Det är torrt med kanske en uns sötma (8 gram/liter) och lite sprits. Avslutningen är lite bitter åt det negativa hållet (hårt pressade druvor?), som drar ner intrycken ikväll. Okej vin (gott, säger frugan) för 99 kronor, men flaskan utstrålar inte direkt självförtroende. Tvärtom.

Schloss Vollrads Riesling

Trocken 2008: 3p av 5

Château de Saint Cosme 2007

Det här är det 100:e inlägget. O det "firas" med Château de Saint Cosme, en favoritproducent och en av de mest framstående vinmakarna i Gigondas, Louis Barruol, står bakom. Första tanken vid första doften: "fan vad synd att öppna den redan nu", inte mycket doft alltså och knuten som en boxhandske. Men, men med lite luft så öppnar vinet upp sig. Fast det här vinet är ganska långt från andra generösa 07:or från södra Rhône. Färgen är mörk lilaröd. Det doftar jord, lagerblad, enris/enbär, mörk choklad, peppar, svartvinbär och rominlagda körsbär, och en liten antydan till fatvanilj. Smaken är kraftfull, med bra tryck i syran och med markerade tanniner. Ungt, stramt och lite eldigt (14,5 %). Kakaobittert slut och det lovar gott - för den som vill vänta 5-10 år ... Druvsammansättningen är 67% grenache, 20% syrah, 12% mourvédre och 1% cinsault och vinet har legat på använda fat, ekliggare och cementtankar. Men som sagt allt för ungt för att drickas i dag, enligt mig. Men det är kvalitet rakt igenom med klassisk Gigondasdoft och smak. Tre poäng i kväll, med potential till fyra. 199 kr på bolaget (slutsåld).

Château de Saint Cosme 2007: 3p av 5

Kleine Zalze Vineyard Selection shiraz, mourvèdre & viognier 2009

Halvflaska inköpt på närmaste bolag, i all hast. Färgen är mörkröd till blåröd med ljuslila kant. Det här doftar ungt, friskt och insmickrande fruktigt. Det är björnbär, mosade jordgubbar och hallon toppat med aningen sötlakrits, sydfranska örter och kaffevanilj från faten. Det är aningen rökigt, med gummidofter och enbär och eukalyptustoner. Smaken är fruktig, koncentrerad och med frisk körsbärsbitterhet i slutet. Alkoholen slår igenom en aning. Det finns även en del tanniner så det är varken jolmigt eller slappt, men fatvaniljen blir lite för tydligt efter en stund. Helt klart ett bra vin för pengarna (49 kr för halvflaska, 89 för en hela) för konsumtion direkt eller inom ett år så att syrorna får slipas av. Mer info på importörens sajt

Kleine Zalze Vineyard Selection: 3p av 5

Dr. Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007

Till ugnsbakad laxfilé marinerad i woksås (mycket sesamsmak), riven ingefära och lime passar det här vinet grymt bra. Vinets friska syra fixar feta fisken galant, sötman fixar sesamsmaken och ingefäran och limen spelar perfekt med vinets aromer. Mineralen får du på köpet! Ensamt är vinet elegant med tydlig mineralton (petroleum, krossad sten och lite känsla av vårregn på asfalt). Fruktaromerna är passionsfrukt, lime, citron och grapefrukt. Sötman är ganska tydlig, men det är grymt friskt - gott helt enkelt. Eftersmaken är kanske lite kort, men det blir en halv poäng mer i kväll än förra årets prov. Vinet är halvtorrt.

Dr. Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007: 3,5p av 5

Morgadio da Calçada Branco 2008

Dirk Niepoort, en av Douropojkarna, står bakom detta vin (vinmakare är dock Luis Seabra), och som vid alla vita viner från Portugal så är det vissa druvsorter som man sällan, eller aldrig, hört talas om (Codega, rabigato, vioshino, arinto och malvasia fina). Färgen är ljusgul med tydligt gröna nyanser/reflexer. Doften är stor och fruktig, med tydliga rostade ekfat (nötter och vanilj). Päron, tropisk frukt som ananas och mango blandas med citrus och aromatiska toner som grönpeppar och vingummi. Tankarna går till vita rhôneviner eller pinot gris från Alsace, och i smaken blir det ännu tydligare. Fet, lite pepprigt och aningen varm och eldigt slut. Syran är okej även om den inte övertygar (ingen malolaktisk jäsning har heller skett, för att behålla den syra som finns). För mig blir det lite väl slappt så fort temperaturen blir lite varmare i glaset. Det är välgjort, men de vita portugiserna Quinta Saes och Quinta de Chocapalha från förra sommaren vinner över Morgadio Branco med klar marginal. Priset är 149 och då är kraven ganska högt ställda ...
Morgadio da Calçada Branco 2008: 2,5p av 5