Varför ska man dricka bourgogne?

Ja, den frågan har jag ställt mig ett par gånger. Pinot noir är den mest förföriska druvan - när den är som bäst. Samma druva gör förfärliga viner - när den misshandlas. Louis Jadot Bourgogne Couvent des Jacobins 2007 för 115 kr, är ett sådant exempel. Tristare, intetsägande och överprisat vin är svårare att hitta, eller? Färgen är ljusröd, med orangea stick och mycket ljuslila kant. Doften är inte alls druvtypisk, förutom någon obestämdbar kryddighet (eller är den det i denna prisklass?), jordig, lingonkvist och rönnbär. Smaken är slank, sirligt/syrligt och kärv. Lingon och körsbärskärnig utan karaktär med lite bitter jordighet. Håller med Finare Vinare, ett vin ska sågas när det är befogat. Nu är 2008:an ut på hyllorna - är den bättre månne .... Kontrasten mot gårdagens kiwi-pinot är gigantisk, prisskillnaden är typ 30 kronor. Ja varför ska man dricka bourgogne?

Louis Jadot Bourgogne 2007: 1p av 5

Voss Estate Pinot Noir 2008

Jag har svårt att inte gilla det här vinet. Har provat flera årgångar och det levererar alltid för pengarna - även om det absoluta lyftet aldrig har infunnit sig. Den här årgången är inget undantag. Bra struktur, druvtypiska drag och karaktäristisk fruktighet som nyzeeländska pinoter brukar ha. Färgen är röd med ljuslila kant. Doften är typisk med röda bär, kryddighet och viss blommighet i form av lavendel. Ja, associationerna går till nytvättade och nyss manglade lakan - friskt och fräscht. Här finns också körsbär, kaffe, fatvanilj, cola och mosade jordgubbar. Smaken gör ett runt och relativt fylligt intryck, bra syra och lite kärnig bitterhet. Fruktigt, mjukt och kryddigt med violinslag och bigarråer i slutet. Men, men. Känslan blir tillslut lite sötaktig och inte lika friskt när temperaturen stiger - det gäller att kyla vinet till 14-15 grader innan servering. 2008:an är dock lite av en besvikelse, lite tunn och lite för saftigt intryck. Men för 149 kronor är faktiskt riktigt okej. Voss pinot brukar annars ligga på 180-190 kronor.

Voss Estate Pinot Noir: 3p av 5

2 x södra Frankrike

Provence i juli är sol, hett och bilköer. Dagarna spenderas på stranden, kvällarna på restaurang eller i huset i bergen. Bara ett vingårdsbesök, Domaine de la Croix. En hel del rosé, alla med "rätt" laxrosa färg och med avsaknad av godissmak. Här kommer några noteringar direkt från minnet.

Domaine de la Croix iirrréstible 2007 är en blandning av syrah och grenache, ingen fatbehandling och stockarna är relativt unga (omplanterad vingård). Färgen är mörkröd, doften är stor, fruktig och med igenkännande rökighet i form av bränt gummi. Björnbär, plommon och sötlakrits med kryddig fruktig smak gör den perfekt till grillade biffar. Välgjort för 10 euro, men ingen större personlighet - precis som vingården som är hypermodern och kringförsäljning. Gör bra krispigt vitt, men även överekad röd prestige, rosén hoppade jag...

Vieux Chemin är en chateauneuf du pape från 2007. Vingården är Château Fargueirol, men jag hittar ingen webbsida eller nyttig information, så kan inte skriva så mycket mer än det som står på ettiketten: grenache, syrah, mourvedre och faktiskt bara 13,5 % alkohol. Och vinet är heller ingen fruktbomb. Här är kryddasken helöppen med peppar, lagerblad, enbär och brända toner av gummi, vedträ. Syran är frisk, tanninerna är på plats, men det saknas lite frukt, och känns nästa för aromatiskt/kryddigt. Lite oldschool? 14 euro på stormarknaden Le Clerc.

Rippon pinot noir 2006

Har skrivit det förut och skriver det igen: det här är världsklass. Så mycket doft att det inte är några problem att hitta orden. Druvtypiskt, kryddigt och fruktigt. Indiska kryddor, jordgubbar blandas med fatvanilj, nougat, gröna pepparkorn, jord och havstång. Det blir nästa syrah-likt i mellan åt, men utan den rökiga stilen. Syran är pigg och livlig, kroppen är slank och tanninerna är så mjuka att de knappst märks. Smakrikt och körsbärs friskt gör det lättdrucket. Vinet har fått lite utveckling och kanske faten är lite för framträdande i smaken - just nu. Tror att vinet ändrar stil de närmaste åren - mer undervegitation och avrundad syra.

Rippon pinot noir 2006 4p av 5

Sancerre le Colombier 2008

Producent är Roger Champault et Fils, och man var faktiskt representerad på prinsessbröllopet med vinet Les Pierris. Le Colombier finns i beställningssortimentet och går lös på 159 kr - och det är inte värt pengarna. Färgen är ljusgul, med gröna nyanser. Doften är diskret men man anar typiska drag av nässlor, gröna äpplen, mineral och en små drag av passionsfrukt. Smaken är, som sig bör, citrusfrisk, rena toner av gröna äpplen och vinbärsblad. Hade hoppats på att vinet skulle växa under kvällen, men det känns ganska meningslöst, vattnigt och allt för diskret i sin framtoning. Däremot är det krispigt, rent och har balans - ett perfekt skaldjursvin, men jag vill har mer karaktär. Kungen gjorde säkert ett bättre val - dessutom 20 kronor billigare. Importören anger naturkork, men vinet är förslutet med syntetkork och man skriver att vinet är kraftfullt - sorry inte enligt min bok.

Sancerre le Colombier 2008: 2p av 5

Le Cigare Volant 2005

En klassiker från Bonny Doon, Châteauneuf-du-pape-blandning av grenache, mourvedre och syrah. Alkoholen är på 13,5 %, så här är det ingen risk för California-sylt, eller? Färgen är mörkt röd, med rödbruna slöjor som sticker fram när man snurrar glaset. Doften är återhållsam till en början, men efter hand kommer det fram, vitpeppar, lagerblad, hallon, lakrits, jord och viol/lavendel-örter, och aningen eukalyptus. Smaken fyllig med fräsch syra och nedslipade tanniner. Inget kraftpaket, men härlig frukt, balans och skön kärnbitterhet i slutet. Smakrikt och faktiskt inte så långt från äkta sydfransk vara. Ingen överdådig frukt, mer elegans och om jag ska gnälla lite så saknar Le Cigare Volant lite djup och koncentration. Bra att dricka nu, men håller säkert ett par år till.

Le Cigare Volant 2005: 3,5p av 5

Tim Adams semillon 2008

Köpte på mig ett gäng 08:or då 06:an imponerade på mig när de dracks med lite utveckling för ett halvår sedan. Dagens årgång kommer i stor doft av gummi, dieselverkstad och bivax/honung. Det rökiga gummitonen står verkligen ut - I like. För att nyansera det hela så finns det också tropiska frukter, blodgrape och nektarin. Smaken är frisk av grape, blodapelsin, lime och nektarin/persika. Honungen och gummitonerna finns där, och det är drutypiskt till 100 %. Tycker mig också ana en svag slöja av fatvanilj i doften och smaken (jäst på franska 300 liters, så kallade Hogshead-fat, samt lagrad 5 månader på fat). Kroppen är åt det fylliga hållet, lite typiskt fet. Kan inte säga annat att det här ett vin som jag gillar, mycket smak, går att lagra, men det är gott redan nu.
Tim Adams semillon 2008: 4p av 5

Château Bastor-Lamontagne 2005

Sauternes i lättare stil, enligt kännarna inget längre lagringsobjekt, utan vinet är bäst när det finns ungdomlig fräschör. Färgen är ljusgul och doften är klassisk med botrytis, aprikos, honung och vita blommor. Det flyger även runt lite aromer av modellera och aningen vanilj. Smaken är inte speciellt fyllig för att vara sauternes och syran är just innanför mållinjen, inte mer. Söt givetvis (men inte extremt söt) och aromerna kommer igen, honung framförallt, aprikos och grapeskal. Ja, avslutningen är nästa lite malörtsbittert. Okej sauternes, men känns lite tunn, saknar komplexitet och jag hade gärna sett lite mer fruktsyra. Kändes roligare för 1,5 år sedan, strax efter inköp för 105 kr/halvflaska. Druvsammansättning 80 % sémillon, 17 sauvignon blanc och 3 % muscadelle.

Château Bastor-Lamontagne 2005: 2,5p av 5.

Ridge Geyserville 2006

Mestadels zinfandel, men även 18 % carignan och 10 % petite sirah, Sonoma County och hur bra som helst. Producenten Ridge behöver ingen närmare presentation - välkänd, erkänd och kultförklarad sedan Parisprovningen i mitten av 1970-talet. Färgen är rödblå och inte så djup som förväntat. Doften är fruktig med välintegrerade fataromer, som mjölkchoklad, kaffe och vanilj. Frukten kommer i mörk färg, som björnbär, slånbär och blåbär. Det är även lite örtigt och aningen jordiga toner. Smaken är givetvis på samma nivå, men det kommer till lite sötlakrits och mogna jordgubbar. Syran är livlig och det finns även lite stramhet och svala toner, som gör att alkoholens 14,5 procent inte känns. Det är välgjort och visst kan man också säga insmickrande, men för mig går det hela vägen i mål. Perfekt matchning mot kvällen grillade biffar. Plus i kanten för den relativa stramheten och friska syran.

Ridge Geyserville 2006: 4p av 5

Rémi Jobard Bourgogne Blanc 2007

En producent som kör småskaligt, jäser bland annat sina viner utomhus och kör naturligt som möjligt (minimal eller ingen filtrering). Meursault är hemmabasen. Oftast ger den vanliga bourgognen mycket smak och karaktär för pengarna. Kvällens vin är mycket ljusgul, nästan vattenklar, i färgen. Doften är diskret till en början, men växer efterhand. Alla klassiska drag finns med: mineral, citrus, smör, gula äpplen och aningen touch av nötter. Smaken är frisk, trots att sommarvärmen skjuter upp temperaturen i rasande fart. Fylligt med uns av fatvanilj, men desto mer av citrus, grape, mineral, ananas och nötter. Det är elegant, lättdrucket och jag tänker på en härlig somrig, frisk citronpaj med vaniljkräm, innan sista droppen slinker ner. Gott!

Rémi Jobard Bourgogne Blanc 2007: 3,5p av 5