söndag 26 september 2010

Castello dei Rampolla Chianti Classico 2006

En legendarisk egendom enligt kännarna och tillhör en av Robert Parkers favoriter (om det är bra eller dåligt, det får vi se...). 92 pinnar har vinet fått av medarbetaren Antonio Galloni. Here we go: Färgen är klar och mörkröd med liten, liten antydan till rödbrun kant. Doften är stor och ursprungstypisk, med röda friska körsbär, kakao, tallbarr, men även lite cement/målarfärg ringlar ur glaset tillsammans med korinter, svarta vinbär, jord, kaffe, ceder, cigarrlåda, tobak. Tanninerna är med från första stund och balanseras upp av härlig syra och frukt. Vinet är slankt, elegant och stramt och smakrikt på samma gång. Våt jord-intrycken gör att vinet får en extra dimension. Sangiovesen blandas upp med 5 % vardera av cabernet sauvignon och merlot. Bra hantverk (biodynamiskt, stora fat) och vinet även visar upp en viss utveckling av läder, höstlöv och stallig bdx-känsla och med torrt slut. Alkoholen tickar in på 14 %, som är välintegrerade utan antydan till eldighet. Strålande vin för 179 kr (om jag minns rätt, kom i augusti på bolaget). Så ska en slipsten dras - om du frågar mig. Mer info på importörens sajt.
Castello dei Rampolla 2006: 4p av 5

lördag 25 september 2010

Bosquet des Papes Tradition 2007

Var lite tveksam om jag skulle ta med det här vinet till en vinprovning med kompisgänget. Noteringarna hos Finare Vinare och Frankofilen visade på ungt, nästan knutet vin - varför öppna en flarra redan nu när det antagligen kommer att ge så mycket mer framöver? Samtidigt är 07:orna kända för bra med frukt och tidig konsumtion, så det fick bli så. Och är jag nöjd... Inte direkt. Doften öppnar i och för sig med massor av röda grenachefrukter (70 % grenache) som jordgubbar och hallon, och givetvis som alltid: lavendel, örter, svartpeppar, lagerblad och lite jordiga toner som torvmull. De 15,5 alkoholprocenten visar sig inte i doften, men väl i smaken. Och det stör. Smaken är fyllig, kraftfull och med bra frisk syra. Men eldigheten tar över i början och känslan blir, att nu dricker jag grogg. Med luftning blir det bättre balans och tanniner finns det gott om. Den röda fruktkompotten finns där, så även salmiaktoner och kryddigheten. Men alkoholen slår nästan ihjäl hela kompotten och den stackars portersteken har inte en chans. Bosquet des Papes Tradition får även pisk av Montirius Le Clos 2007 som provas - vilket vin det är! Bosquet är självfallet ungt i dag och har ingen aning om det blir bättre med lagring (15,5 %, räcker det inte med klassiska 13,5...), men jag hoppas jag har fel. 249 kronor är på gränsen, men vinet klarar godkänt för den fina doften.
Bosquet des Papes Tradition 2007: 3p av 5

lördag 11 september 2010

Château Pibran 2005, men vad fan...

Enda "primör"-köpet som jag hade råd med av den hajpade årgången 2005. 92 poäng av Wine Spectator gjorde säkert sitt till att jag valde just Pibran. Så är det något att ha... 2006:an var ingen succé med dominans av merlot (70 %). Årgång 2005 har slottet (eller närmare bestämt Pichon-Longueville) blandat ihop 65 % cabernet sauvignon och resten merlot. Färgen är mycket mörk och djupt röd. Och redan vid dekanteringen så blir man lite misstänksam - mycket nya fat, vanilj och det osar nya världen-frukt lång väg. I glaset är det ingen skillnad. Överextraherad frukt, svarta vinbär, kaffe, plommon och korinter. Men också kokta rödbetor och potatisskal. Smaken är koncentrerad, fyllig och fruktsyran är på gränsen för låg. Den här egendomen gör mig totalt besviken. Vad är ursprungskaraktären med ceder, stall, jord (potatisskalen hör kanske dit...) sirliga friska syror och slank kropp? Varför en fruktbomb med för mycket nya fat som inte är integrerade för fem öre, och varför överjobba i både vingård och källare för att få fram ett fruktigt vin - antagligen för att passa USA-marknaden och Asien... Visst finns det tanniner, men för mjuka och göms undan av för mycket syltkok. Det här vinet (stilen) är fan så dåligt för 250 kr, och för att komma från Bordeaux där vingårdarna gränsar till Mouton, Lynch-Bages och Pontet-Canet. Nya världen-stil från Gamla världen undanbedes (och betyget åker ner i källaren, bland annat för att årgången räknas till den bästa någonsin, eh 2009 anyone?). Tips: kyl vinet rejält. Vinös-bloggen är dock lyrisk. Dag 2 så har vinet faktiskt kommit lite till sans, mer bdx-lika toner, ceder, tobak och stall. Men fortfarande drag av kokta rödbetor och potatisskal...
Château Pibran 2005: 1,5p av 5

fredag 10 september 2010

Albert Pic Les Clos 2007

Albert Pic är en av de äldsta vinhusen i Chablis, med en historia som sträcker sig ända till 1755, och som nu ägs av Loireproducenten Ladoucette. Les Clos 2007 kommer i ljusgul färgnyans med gröna reflexer. Doften är rätt återhållsam, ja knuten och allt för ung. Men det går inte att ta miste på ursprunget: Det är ljuv doftmusik av mineral, ostronskal, gula/gröna äpplen, gula plommon, ett uns av nötter och grapefrukt. Syran är på hög volym och det är sjukt friskt. Smaken är också knuten, med liknade aromer som doften, men i ännu mer knuten stil och aningen örtigt. Vinet är allt för ungt i dag, men det är ingen tvekan om kvaliteten - det här kommer att bli bra om några år. Och som sig bör är vinet lite fet i stilen - precis som en Les Clos ska vara. Sparar resten tills i morgon för att se vad vinet tar vägen ... Finns både i hel- och halvflaska.
Albert Pic Les Clos 2007: 3,5p av 5