lördag 22 oktober 2011

Montirius Le Clos 2007

Jag skulle kunna kopiera flera av mina tidigare inlägg om det här vinet. För det är ungefär lika bra varje gång. Och jag faller lika lätt - varenda gång. Visst har jag jublat högre, än i kväll. Men jag blir aldrig besviken (inte överraskad heller...). Jämfört med tidigare flaskor av 07:an så har frukten börjat dra sig tillbaka och mer kryddor och rökta toner kommer fram (hallon och björnbär är dock inga problem att bocka av). Violdoften och fransk lavendel finns ju också där. Syran är slank och apelsinlik, lakrits/salmiak drar ihop säcken i slutet. Kroppen upplevs dock inte lika fyllig som tidigare - och tanninerna är inte heller så tydliga. Men jag saknar faktiskt lite stuns och smaken är lite väl kort. Nä, jag låter resten av flaska stå tills i morgon, Le Clos brukar utvecklas över ett par dagar.
Betyg kommer senare....
Dag 2: Vinet har utvecklat mer peppriga toner, rökt kött och våt jord. Frukten finns också med med mosade hallon och körsbär. Bra som vanligt, helt enkelt.
Le Clos 2007: 3,5p av 5

lördag 15 oktober 2011

Roger Perrin & Alain Graillot

I kväll, köttgryta kryddad med allehanda franska örter. Till det en chateauneuf-du-pape 2006 från Roger Perrin samt en ren syrah från Crozes Hermitage - Alain Graillot 2005. Roger Perrin har röd färg med orangebrun kant. Doften är tydlig med lavendel, orientaliska kryddor, grus och örtiga aromer som drar till grönt te. Här finns till en början också hallonfrukt och smörkola, det sistnämnda avslöjar eventuell lite fatlagring (?). Smaken är ganska stram och frukten är inte särskilt framträdande - här spelar kryddor och grusiga tanniner, men viss malörtsbitterhet första fiolen. Hallon- och lakritsbåtarna som brukar visa upp sig i ungdomen har fått lämna mer plats åt lagerblad, timjan och rosmarin, även om det finns drag av salmiak. Vinet är kraftfullt men ändå med slank känsla och bra syra - långt ifrån slappt och fruktbombigt. Alkoholen är på 15 procent och det känns inte. Bra gjort, och definitivt ett vin för mat - inte att vinna tävlingar. Tidigare bloggat här.
Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape 2006: 3,5p av 5

Alain Graillots Crozes Hermitage 2005 kommer i en annan tappning. Färgen är djupare, mörkare, rödare toner. Doften är mer blommig, med viol, vitpeppar, rökta charkvaror och spiskummin. Tidigare har jag känt våt kartongaktiga drag, men inte i kväll - här är det fräscha dofter (om rökt kött är fräscht?) rakt igenom. Gruset och och krossade stenar hittas också, ja Graillot är riktigt bra. Smaken är fyllig, balanserad syra med tydliga strama tanniner och skön bitter malörts-slut - vinet har flera år till, men det finns en begynnande torr känsla som gör att man borde nog dricka snart - om man ska slippa risken för buljongtoner. Men faten är väl intergrerade, här är det inga smörkole- eller vaniljtoner. I kväll viner Crozes Hermitage över Chateauneuf-du-Pape. Tidigare provat här.
Crozes Hermitage, Alain Graillot, 2005: 4p av 5

lördag 8 oktober 2011

Andrea Oberto Barolo Vigneto Brunate 2004

Barolo tillhör inte vanligheterna på Birk om vin. Men efter det här så kan det nog blir ändring på det. Det här är ett strålande vin, med alla typiska drag. Färgen är mörk rödorange-brun. Doften stor härlig med tryffel, viol, rosor, hallon, spiskummin/anis och rosmarin. Men också utvecklad med drag av läder, tjära och svampskog. Mineralen finns där i forma av tydlig grusdamm. Komplext och ett riktigt bra sniff vin med skön blommighet. Vinet är lagrat både på stora fat och små franska barriquer - så visst finns det även drag av fathanteringen - typ romrussin och choklad. Smaken slank och kraftfull på samma gång - syran är läskande god - tannierna är sandiga och riviga, med kakao och drag av salmiak. Frukten finns också där i form av körsbär och aningen rönnbär. Eftersmaken kanske inte är det längsta, men vinet funkar både till lammlasagne och gårdagens älgstek. Får fundera på om det inte ska bli lite fler barolos... Mer om producenten här.
Barolo Vigneto Brunate 2004: 4,5p av 5

fredag 7 oktober 2011

Mouton Rothschild 2004

Ja vad ska man skriva om - egentligen. Alla typiska karaktärsdrag av klassisk pauillac är ju där, ceder, tobak (svindyr), våt jord, blyerts, hårt rostade fat, kaffe, stall, mörk bitter choklad, stramt, slankt, kraftfullt men ändå elegant på samma gång. Elegant 12,5 procent alkohol, mörk dov svartvinbärsfrukt, med aning rotfrukter blandat med hästsadel. Ja, allt det där hittar du ju ibland i andra viner från Bordeaux, men här är det så jävla lyxigt gjort. Som en extra utrustad BMW, eller Jaguar - vinet sticker helt enkelt ut jämfört med andra, lägre klassade bordeauxer. Det doftar mer komplext, smaken är längre, balansen är bättre, frukten och tanninerna är mer samspelta. Fathanteringen världsklass. Druvselekteringen, världsklass, vinmakningen... - ja, du fattar, inget lämnas åt slumpen. Och då blir det ju sjukt bra (även vid en så kallad mellanårgång, fler sådana tack - för lägre priser!), tilltalande, men ändå utmanade - för hur hade vinet stått sig i en blindprovning? Etiketten och allt det där med premier cru, visst spelar det in, eller...inte. Skitsamma. Jag njuter av att köra Jagga, när jag väl får tillfälle.
Mouton Rothschild 2004: 5p av 5 (vad annars ;)

lördag 1 oktober 2011

Château La Louvière Blanc 2007

Bordeaux 2007, då ska det vara vitt. Det här är kommer från André Lurtons ägor i Pessac-Léognan. Tolv månader på franska ekfat (hälften nya), sauvignon blanc (85 %) och sémillon och lagras på sin jästfällning. Färgen kommer i ljusgul färg och med grön nyans. Doften är sluten till en början, men öppnar upp sig rejält efter någon timme. Här finns krusbär, rabarber, grapefruktskal, fatvanilj, nötter, mineral och en rejäl dos av semillonfetma (vax, honung och lite gummi). Helskön och väldigt frisk doft (nästan som nyslaget gräs). Smaken är grymt stålfrisk, med grapeskal, mineral (kalla stenar), aromatisk, med nässlor, krusbär och svartavinbärsblad samt fatvaniljtoner. Kroppen är inte jättefyllig, mer elegant och med rejäl örtighet. Detta är bra och ungt. Nedsatt pris på bolaget - ja det funkar det med.
Château La Louvière Blanc 2007: 3,5p av 5