Le Clos 2005

Det slår mig att färgen inte visar några tecken på mognad. Vinet skiner av mörkröd färg, med lite lila drag. Doften rymmer en hel del och jag noterar faktiskt ner komplext (inte ofta det händer...) tillsammans med saltlakrits, hallon, rökt kött/bacon, läder, jord/mineral/insjölera, viol, rosmarin, svart/vitpeppar. Smaken är läskande frisk och med luft kommer skön hallonfrukt fram. Tanninerna är avrundande och eftersmaken ger ett nästan salt och torrt intryck (eftersmaken är lite kort om jag ska vara petig). Le Clos (Vacqueyras) från Montiurius är perfekt till kvällens nötstek med svampsås, och imponerar med sina subtila dofter som ibland påminner om bourgogne, ibland om en nebbiolo från Piemonte, för att sedan landa just i sydfrankrike med sina örter, baconfett och mix av lakrits och hallon. Det här var sista flaskan av årgång 2005 och den visar att Le Clos är värd att vänta på (upp till tio år bör inte vara några problem).
Le Clos 2005: 4p av 5

Domaine Servin Chablis 2010

Domaine Servin tillhör bland det största odlarna i Chablis, med över 30 hektar vingårdar. Och man graderas relativt högt (vinerna får relativt höga betyg). Så när producenten dyker upp i beställningssortimentet så är det bara att slå till. För 169 kronor får man det här: Färgen är ljusgul med tydliga gröna inslag. Doften öppnar upp med klassisk ren stil av rökig mineral, våta stenar, örter, blodgrape, citrus och aningen honungsmelon. Smaken sjunger av stålskarp syra, med citronskal, blodgrape örter och lite kryddigt slut. Kroppen är ganska fyllig för att vara på vanlig chablisnivå. Vinet är balanserat utan bittra toner. Det här gör mig inte alls besviken - tvärtom. Första doften gav tanken: "Fan det här är ju skitbra!" Ja, för att vara en vanlig chablis, så är det mycket smak och koncentration och tydlig mineralkaraktär. Långt ifrån lätta stilen som till exempel Brocard står för. Läs här om Domaine Servin och här för betyg.
Domaine Servin Chablis 2010: 3,5p av 5

Bordeaux eller inte bordeaux?

Att plocka ut tre bordeauxer av fyra viner bör väl inte vara en match (den fjärde är också en bdx-blandning)? Vännen N har alltid roliga utmaningar - den här gången halvblint "tre är från bordeaux, en är inte det".

Första glaset är tät mörk röd i färgen, men liten antydan till rödbrun kant. Doften öppnar stort med salvia, rosmarin, pinje, tobak, lyxiga fat som ger rostat kaffe och mörk choklad. Här finns också antydan till hästsadel, våt jord och cigarrlåda. Smaken är fyllig, med skön hög frisk syra med klara signaler åt körsbär, vinbär och lite plommonfrukt. Ceder, stall och svarta vinbär går igen. Första tanken: Toscana.

Andra glaset har mörk rödbrun färg. Doften andas utveckling/mognad och här är det bordeaux med stall, svart te, jord (aningen rotfrukter), blyerts, kaffe och läder. Smaken är slank, stram med apelsinlika syror, grus, läder och svarta vinbär. Första tanken: Pauillac.

Tredje glaset har liknande färg, men inte lika djup. Doften är mer återhållsam, men har tydlig utveckling/mognadston med drag av grus, läder, stall, röda bär och aningen örtig doft. Här hittas också ceder, och lite blyerts, eller...

Fjärde glaset är tokmörk av blåröda färger. Doften skriker nya fat, ungdomlig frukt, vanilj, bassets svarta vingummi, rostat kaffe, fruktpaj/plommon, viol och bourbon/bränd kola. Smken är fyllig, koncentrerat, väldigt fruktigt med bra tanniner och bra syra, men det skvallrar om varm årgång/klimat. Första tanken: Ridge cabernet, central coast.

Men om nu sista glaset är Kalifornien, så måste ettan vara en bordeaux? Visst finns drag av det, men vinet skriker ju Toscana. N, "knuffar" mig åt rätt håll, och jag behåller utgångsläget på glas ett, och då måste fyran vara bordeaux... hinner inte riktigt reflektera innan flaskorna kommer fram, men tänker någonstans 2008, östra stranden...

Svar: 1) Mandrone di Lohsa 2001, Maremma 2) Chateau Martet 2000 (100 % merlot, Sainte-Foye, östra Bordeaux), 3) Chateau Le Gay 1999, Pomerol, 4) Chateau Canon-la-Gaffeliere 2008, St-Emilion.

Ja, det var ju kul att jag kunde pricka in Toscana, och resten bordeaux - även om det var med uteslutsmetoden och lite "hjälp". Men att pricka in östra eller västra stranden, kräver lite mer - hittar blyerts, ceder o liknande västra-stranden-markörer, i alla väderstreck i Bordeaux :-). Bäst var nog Mandrone, som andas italienskt lyxåk och förvånansvärt ung och vital för att ha snart 12 år på nacken. Sämst var Canon, med för mycket extraktion och nya fat, visst krävs lagring, men tokfatad plommonpaj är inte min bag (och klart dyrast i uppställningen med sina 557 kr.... Bäst till mat var Chateau Martet.

Gruaud Larose 2004

Påsk, lamm och bordeaux. Gruaud Larose är mörk röd, till rödbrun i färgen. Efter dekantering en timme så osar det det av klassisk pauillac. Här går det att bocka av: ceder, stall, tobak, lakrits, svarta vinbär, blyerts, multna löv, läder och rostat kaffe. Doften andas inte direkt lyxiga fat, utan mer jord och "skit-under-naglarna", och även några rökiga inslag, dock på ett positivt sätt. Smaken är slank, skarp syra (lite gröna toner) med runda tanniner, med samma feeling som i doften, men också kärnbitterhet som drar åt teblad och blyertspenna. Gruaud Larose ger lite rustikt intryck, mycket karaktär, men även några skitiga toner som gör att det inte faller mig helt i smaken (inte första gången), samtidig verkar det vara slottets signum. Vinet är utvecklat och har klara mognadstoner, men håller säkert fyra-fem år till i en bra källare. Men jag tycker det är drickvänligt nu.
Gruaud Larose: 3p av 5

Rieussec 2005 - bra sauternes är aldrig fel

Det som slår mig mest är koncentrationen, den feta strukturen och den nästa krämiga känslan. Rieussec sätter tonen direkt - en bra sauternes är aldrig fel och... gott :-). Färgen är halmgul. Doften är tydlig med torkad aprikos, kokos, vanilj, honung, grapefrukt och botrytis. Alla doftintryck går in i varandra, inget som sticker ut och ta över. Bra grejor. Smaken är som sagt koncentrerad och rejält fyllig, med bra balanserad syra och lite skön grapeskalsbitterhet i slutet. Sötman är tydlig, men utan att bli kladdig eller klumpig. Jämfört med många andra sauternes, så är detta mer av allt, och man fattar ganska snabbt att billigare viner (läs Ch Grillon/Ch du Levant), spelar i helt annan division. Chateau Rieussec är lyx, och ligger man i närheten av Yquem så har man ju druvmaterial att jobba med. Vinet ligger upp till 26 månader på franska ekfat och skördeuttaget är ungefär 15 hl/ha. The Winedoctor har en bra genomgång av slottet och viner.

Chateau Rieussec 2005: 4,5p av 5

Bourgogne Rouge Hudelot-Noellat 2009

Färgen ligger åt det rödljusare hållet och med tydlig transparens och lite blålila toner. Doften är öppen med röda bär som smultron, lingon och körsbär. Här finns en tydlig kryddig ton som drar åt enbärsris, tryffel/våt jord och aningen lagerblad med en gnutta fatkaraktär. Sniffet är det inget fel på, och den här "enkla" bourgognen (159 kr) ger ett karaktärsfullt intryck. Smaken är lätt med hög frisk syra, som är syrlig, kryddig och mjuk framtoning. Smaken ger ett bärigt intryck, med lingonkänsla, våt jord, enbär. Efter ett par timmar i öppnad flaska kommer smultronfrukten fram och det är varken snipigt eller grönt. Lättdrucket, inga tanniner, men verkligen bra - och efter Finare Vinares inlägg så gapar hyllorna tomma (nästan...).
Bourgogne Rouge Hudelot-Noellat 2009: 3,5p av 5