lördag 23 februari 2013

Felsenberg GG 2010 Shäfer-Fröhlich

Mineral och petroleum. Så kan man sammanfatta det här vinet. Här osar det av sprängsten, våta stenar, diesel, fotogen och, visst finns det även lite frukt i form av mango, grape och lägg därtill lite honung och färska örter. Så  har vi en doftrik riesling från Nahe. Smaken är torr med restsötma, lite småfet, med honung, örter, mineral, grapefrukt och mango. Syran tickar in på okej nivå, men eftersmaken är lite bitter och det är inte riktig spets på det. Okej, men inte mer.
Felsenberg GG 2010 Shäfer-Fröhlich: 3p av 5

fredag 22 februari 2013

La Chapelle Hermitage 2001 (Jaboulet)

Doften är inte helt oäven efter ett par timmar i öppnad flaska. Här samsas svartpeppar, lagerblad med rökt kött, kaffe, stall, eteriska oljor och multna löv. Utvecklad doft som är rätt skön att sniffa på. Mineral/grusdam, lakrits och läder hittar också fram. På negativa sidan är att köttbuljongen ligger och lurar i vassen. Smaken då? Ja, det är väl här som det blir lite problematisk för den här klassikern. Syran är det inget fel på (när är den det i Frankrike...), men kroppen känns ganska gles och tanninerna är inte närvarande på det sätt jag förväntande mig. Det känns om vinet har haft sin peak för ett par år sedan (färgen är tegelröd). Lite trist, men passade ganska bra till älgfärsbullarna, kryddade med enbär, timjan och rosmarin.
La Chapelle Hermitage 2001: 3p av 5

lördag 9 februari 2013

Bordeaux vs Kalifornien

Fyra viner, två jänkare mot två fransoser (Dunn Howell Mountain 05, Stonestreet Alexander Valley 04, Leoville Poyferre 04, Leoville Barton 04). Vem kommer att stå överst på pallen? Jag provar halvblint (vet inte om ordningen).
Vin nr 1 är mörk rött i färgen och har inga direkt toner av mognad. Doften är aningen knuten till en början, men kommer igång med en blandning av rostade ekfat, kaffe, svarta vinbär, plommon, aningen fruktkaka, ceder, blyerts och lyxig mörk choklad. Smaken är mkt frisk, stram och tydliga sträva tanniner, svarta vinbär, stall, ceder, örter och jord samsas med blananserad frukt. Elegant. Sätter den som bordeaux (Poyferre?) och min etta.
Vin nr 2 har liknande mörka färg. Doften är stor fruktig med tydliga vinbär, men också en blommig ton som drar åt viol och gröna örter, nyklippt gräs och grön paprika. Faten består av vanilj och lite rostat kaffe. I slutet anar jag även en sorts gummiton, som kanske drar åt svart vingummi... Smaken är fyllig, fruktig med vanilj, ceder, jord, blyerts, vinbär och vinbärsblad, stramt och strävt och vinet känns fortfarande ungt och slutet andas toner av teblad. Gissar den som Kalifornien och sätter den som tvåa.

Vin nr 3 har mörk röd färg med aningen rödbruna nyanser. Doften är stor med tydliga drag av stall och grisfarm. Här visar doften på tydliga drag av brett och vinet känns inte helt rent. Tobak, aningen bränd doft som drar åt askkopp. Smaken är frisk men lider av brett och tankarna går till gödselhögen på stallbacken. Klart en bordeaux (Barton?), men inte min smak, känns old-school och vinmakningen skett i skitig källare... Min fyra.
Vin nr 4 är mörk röd och har relativ dov doft och känns knuten, men hittar ändå mjölkchoklad, vanilj, röda bär, vinbär, ceder och jord. Smaken är fyllig med mycket frukt och sträva tanniner, ceder, blyerts, örter och paprikatoner. Kalifornien min trea.

Det var inte så svårt att skilja ursprungen åt. Frukten hos jänkarna är mer tydlig och framträdande även om det finns gott om tanniner och de är gjorda i sval stil. Sen är smaken som baken. Resten av gänget som provade hade Dunn som favorit och blir klar vinnare ikväll med Poyferre och Stonstreet på delad andra plats. Dunn Howell Mountain 2005 är ett bra vin. Bra balans, mycket smak och härlig frukt som backas upp av strama tanniner, med stenig och jordig mineral. Men för min del gillar jag Poyferre lite mer, elegantare och har tajtare kropp (dricks bra nu, men lever lugnt 5 år till).