Ljusgul färg, gröna reflexer. Doften är klockren av kalkig mineral, nötter, grapefrukt och rostat bröd och kex. Här finns också aningen mogna vinteräpplen och torkade örter. Smaken är utmanande frisk och, lite bitter. Doftassocationerna kommer igen med grapeskal, mineral, ostronskal och aningen rostade sesamfrö. Ruinart 2002 är smakrik och det finns mer för den lagringstålige. Men vinet är lite för kantig i syran och det finns en lite väl stor bitterhet som inte är mitt i prick. Finns på bolaget, nu årgång 2005.Ruinart Brut Millésimé 2002: 3,5p av 5
Jag drack 96:an i fjol och gillade den skarpt, så skarpt att jag köpte några flaskor 02 i hopp om att den skulle utvecklas åt samma håll. Årgångarna verkar ju snarlika.
SvaraRaderaHård syra i en 02:a är kanske ingen överrasking, men bitterheten? Nu drack jag 96:an till mat och det kan ju skymma en del.
Jag tror de får ligga kvar några år så får vi se vad som händer.
Bra blog förresten!
Tackar! Vinet är givetvis bra. Har dock inte provat 96:an av detta, men upplever överlag den som en aning bättre årgång än 2002. Men detta vin vinner nog lite till på lagring - mer nötter, nougat och mogna äpplen. Ruinart var överraskande ung, faktiskt!
SvaraRadera