Chablis & Aussie semillon

Mogen chablis hör inte till vanligheterna i mina vinglas. Men när bolaget lanserar två från kooperativet La Chablisienne, en grand cru och en premiere cru (Mont de Milieu), så får det bli den sistnämnda för 215 kr. Årgång 2000. Färgen är ljusgul. Doften är först lite knuten men efter ett tag växer det fram en helt underbar bouquet av mineral, svamp, äpplen, nötter, fat och lite suddgummi. Smaken är frisk, mineralisk med gula äpplen-frukt, nötter och skön grapeskalssyra. Systembolaget skriver modellera i doften och det är bara att hålla med. Strålande vin och fortfarande vid liv. 215 kr för 10 år gammalt vin - ett fynd enligt mig.
Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000: 4p av 5p

Semillon från Tim Adams, Clare Valley årgång 2006 kommer i en mer fruktig skepnad. Men också med mineral, fat och typiska suddgummidofter. Stor doft av vingummi (typ gula), annans, vita blommor, persika/aprikos och sköna fataromer. Smaken är fruktig och med bra syra, grapefrukt, fat och aningen mineral i slutet. Drack den här för knappt två år sedan och lagringen har gjort vinet gott - mer av allt och härlig tropisk frukt toppat med frisk syra. Gott och välgjort. 139 kr, som hittat.
Tim Adams semillon 2006: 4p av 5p

Chenin blanc x 2

Två viner mot varandra, samma druva men väsenskilda i stil och smak. Den ena från sydafrikanen Jean Daneel. Välkänd vinmakare i hemlandet med historia både från Buitenverwachting och Morgenhof. Sedan 1997 sin egen, som konsult, men från 2003 med egen mark i Franschhoek (Stellenbosch) och den här Chenin Blanc 2006 signature är första årgången. Vinet har legat på franska ekfat, både jäsning och lagring, och det märks. Doften är stor, kolafudge och kokosdriven, nötter, brynt smör med aprikos och lite tropisk frukt. Smaken är fyllig, fet och med helt okej syra. Även här är det kola och vaniljtoner som står ut mest. Det finns en viss kryddighet i både doft och smak och efter letande i ordförrådet så är det faktiskt kardemumma som letar sig fram. Smakrikt, men inte riktigt min grej. Även om det är välgjort, 229 kr i beställningssortimentet.
Jean Daneel Chenin Blanc Signature: 3p av 5p

Nästa vin däremot, är helt i min smak. Domaine des Baumard Clos Papillon 2004. Här står schistmineralen som spön i backen, med typisk vaxighet och kryddiga toner av vått ylle. Färgen är blekt gul och vinet växer under kvällen. Jag hittar gröna äpplen, honung, lagerblad/grönsaksbuljong, citronkarameller i smaken och syran är otroligt frisk och läskande med balanserade fatinslag (?) som rundar av perfekt - precis som det ska vara från Loiredalen och Savennières. Det här vinet är en uppvisning i finess och smakrikedom - inte lika fet och fläskig som Jean Daneel. Och flaskan kommer med skruvkapsyl, bara en sådan sak från konservativa Frankrike. Hatten av och ångrar att jag inte köpte fler när vinet kom i december, 235 kr.
Domaine des Baumard Clos Papillon 2004: 4p av 5p

Serrata Belguardo 2007

99 kronor, sangiovese 80 %, alicante nero 20 %, Maremma, Toscana och välkänd producent - Marchesi Mazzei. Kan det bli fel? Nä, men heller inte helt rätt. Färgen är klart röd, med stor fruktig doft med tydliga fataromer. Det är körsbär, plommon, mosade björnbär, choklad, rostat kaffe, kokos och vanilj. Örtiga inslagen består av aningen saliva och timjan. Det är modernt, även om det i början fläktar en doft av potatisskal och jordig källare. Men det lägger jag på terroirkontot - inte skitiga fatkontot, den här kvällen. Smaken ger liknande intryck som doften, men det är faten som ger mest intryck. Visst finns fruktsyran där (om än inte imponerande), liksom tanninerna och kroppen är det inget fel på. Men det blir lite för mycket vanilj och sötlakrits i slutet, med touch av romrussin och lite kokt känsla. Fatlagringen har skett på amerikanska och franska ekfat, 30 % nya, under 12 månader. Det börjar bra, men det blir lite för modernt "vaniljsött" efter ett tag. Okej för strax under hundringen - inte mer.
Serrata Belguardo 2007: 2,5p av 5p

Dolcetto d'Alba 2008 Luigi Pira

Luigi Pira drivs av bröderna Giampaolo och Romolo. Pira hör till den nya skara Baroloproducenter som har slagit igenom på senare år. Egendomen startade på 50-talet, men man gjorde egen buteljerad Barolo första gången tidigt 90-tal. Innan dess var det att odla och sälja druvorna eller att sälja på bulk till negocianter. Kvällens vin är en grymt läskande Dolcetto. Med klar röd till blålila färg. Doften är stor, ung och frisk, nästan blommig i tonen. Det är som en bukett av nyutslagna rosor, kompad av körsbär, skogshallon och lakrits. Men efter en timme i glaset har vinet utvecklat toner av lite jord, snus och muskot som väver ihop intrycken till en härlig matta av dofter.
Smaken är som sig bör lättare, mycket frisk och ungdomlig fruktsyrlig. I början är vinet lite för friskt och frukten har inte hunnit utvecklats - gröna bananer och lite stjälkigt. Men precis som med doften så växer smaken efter hand. Här hittar jag till slut körsbärskärnor, hallon, lakrits och plommon, men även med örtiga inslag som gör att tankarna går till södra Rhône och grenache/mourvedre-baserande viner. Imponerande är också att vinet är torrt i slutet, är fräscht trots 14 % alkohol och att man kan känna småkorniga tanniner. Det här är ingen fruktbomb, inte heller ett stort och djupt vin - men det håller ihop i alla delar och det är charmigt till tusen. 135 kr och ny lansering i dag på Systembolagets vinkällarbutiker. Fakta om vinet och producenten går att läsa på Michael Skurnik Wines.
Dolcetto d'Alba 2008 Luigi Pira: 3,5p av 5

Rosenbladsvin någon?

Det här är det mest udda vin som jag har smakat ... mousserande rosenbladsvin! Gjort av Kiviks musteri på äpplen från Kivik, smaksatt med rosenblad. Ja, vad ska man säga? Färgen är ljusrosa. Doften är tvålaktig, går att ana rosor i vatten, men mest inslag av ansiktsscrubb-lera och svavel. Inte helt angenäm med andra ord. Smaken då? Faktiskt är det drickbart, bubblorna finns där med tydlig sötma, rosor och tvål. Syran är helt okej, men efter några munnar blir det rätt jolmigt, och rosensmaken med tvålslut sitter kvar lite för länge. Kuriosa: har haft vinet i kylskåpet i snart 3 år – en polare gav mig flaskan istället för blommor när jag fyllde år. Undrar hur vinet smakade för 3 år sedan … (antar att den är inköpt på bolaget). Tack M för "blommorna" ;-)!

Kalifornien - vart är vi på väg?

På spåret, lammstek och ett glas rött - fredagsmys - och vart är vi på väg? Färgen är mörkt blåröd nästan blålila. Doften är stor, maffig, fruktig och generös. Det är viol, grafit, bränt gummi, och kokos från de 19 månaderna på franska ekfaten. Det är varm karaktär med lite syltiga björnbär, mörka plommon och svarta vinbär.

Smaken är fyllig, koncentrerad och med hög och frisk fruktsyra. Det är läskande och tanninerna finns där i bakgrunden. Svarta vinbär, kaffe, svart te, mörk choklad, lite jordigt och med franska färska örter. Det är mer fruktigt än stramt, även om Systembolaget klassar den som stram. Det är fortfarande ungt och enligt Wikipedia kan viner gjorda på druvan tåla lagring upp till 20 år. Kanske inte det här, enligt mig, men absolut 4-5 år till. Det är typiskt nya-världen-fruktigt, men balanserat och inte jolmigt alls. Eftersmaken är lite kort, men det är mycket vin för pengarna - 119 kr - rea på bolaget (6 flaskor kvar i Kållered i skrivande stund).

Druvan härstammar från södra Frankrike, men odlas främst i Kalifornien och Australien. Det är en korsning mellan peloursin och syrah, kallas också Durif. Producenten kommer ursprungligen från Schweiz och heter Hans Nef. Egendomen ligger i distriktet Paso Robles. Dags att dra från första klass eller dressinen? Rätt svar: Vina Robles Petite Sirah Jardine 2005. Och det här är mycket vin för pengarna - både kvalitets- och smakmässigt.
Vina Robles Petite Sirah Jardine 2005: 3,5 p av 5

Les Remparts des Ceps Dorés Rouge 2007

Enkel Côte du Rhône från kooperativet Cave des Vignerons à Sablet, årgång 2007, halvflaska, 45 kr. Räcker gott ikväll och mer därtill, faktiskt. Granatäppleröd färg och en typisk sval sydrhônsk doft. Hallon, lakrits, viol, örter, lagerblad och lite kött och tobak som ligger i bakgrunden. Smaken är kryddig och svartpepprig, hallonfrukt, örtig och med lakrits i slutet. Bra frukt och syror, inga stora tanniner, och det är lite eldig med väldigt druvtypiska drag (grenache 80 %, syrah 20 %). Det är helt enkelt gott, prisvärt och mycket bättre än till exempel Cuvée du Vatican.
Les Remparts des Ceps Dorés Rouge 2007: 3p av 5