Alamos Malbec 2008

Blir bjuden på Alamos Malbec, 89 kr, till entrecôte med bea - det enkla är bäst. Och vinet är en riktig överraskning! Hade förväntat mig mer power, fyllig malbec med aningen för mycket fruktsötma och vaniljaromer, avslutat med mycket sötlakrits. Men det här vinet bjuder mer på eleganta hallonfrukter, bra syra och inte så fyllig kropp - elegant med väl integrerade fat. Tankarna flyger ner till södra Rhône, grenachefrukt med schysst uppbackning av mineral och jord. Men även upp till Bourgogne: lite jordgubbar, örtigt och syrlig frukt. Det är inget stort vin, men gott, välgjort och mycket vin för pengarna.
Alamos Malbec 2008: 3p av 5

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2006

85 procent sangiovese, resten merlot, canaiolo nero och colorino. Ståltanksmaceration och jäsning, lagring på fat 14-16 månader. Producenten tillhör de som leverar med jämn och bra kvalitet för de mesta, inte sällan i modern stil (mycket frukt och fatkaraktär). Vino Nobile di Montepulciano för 189 kr, till rostbiffstek som serveras av föräldrarna i kväll ... Direkt ur flaskan och i glaset. Färgen är röd till mörkröd. Doften är ung, fruktig och med tydlig limlåda och målarfärg. Här är det nya fat som gäller, mörk choklad, körsbärskärnor, örtighet och lite saftliknande svarta vinbär - inte helt olik en modern rioja faktiskt. Smaken är snarlik med bra och frisk syra, körsbärsbitterhet och syrliga rönnbär. Det är ganska stramt, men långt ifrån bordeaux-torrt eller jordigt. Lite för modernt för mig, men kanske lite lagring rundar av faten och få vinet i balans? Okej vin, men inte mer. Den andra flaskan får vila ett par år.
Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2006: 3p av 5

Taylor's Quinta de Vargellas 1998

Taylor's vingårdsbetecknade vintage port, årgång 1998 och inköpt på bolaget för reapriset 149 kr. Har tidigare provat 1988 och 1995, där den sista är håller världsklass. Den här 11-åringen kommer i röd till tegelröd färg och med stor och lite utvecklad doft. Klassisk doft av russin, fikon, inlagda körsbär, choklad, läder och varmt farinsocker. Smaken är fyllig, söt och frisk. Körsbärslikör, mörk choklad, saltlakrits, russin och lite eldigt slut. Alkoholen slår igenom en aning, men det är smakrikt med lite kryddigt slut. Inte helt i balans då det är lite för eldigt och kanske inte så komplext. 149 kr (halvflaska) är ändå billigt för det här vinet.

Taylor's Quinta de Vargellas 1998: 3p av 5

Château Gaudrelle Le Sec 2008

Till lutfisken. Vouvray och chenin blanc, 6 gram socker per liter. Producenten heter Château Gaudrelle och vinet kom för 95 kr, i september på bolaget. Färgen är ljusgul. Doften är härligt frisk som ett sommarregn på asfalt - mineral och terroir. Det är apelsinfruktigt, gråpäron, lime, grape och aningen mango. Det är lite kryddigt och typiskt chenin-vaxigt med toner av honung. Smaken och syran är sjukt frisk, med vaxiga drag, det är sura citronkarameller med lite honung i mitten. Gråpäronen går igen och mineralen och jordigheten finns tydligt där - det här är bra och typiskt för Vouvray. Den lilla sötman märks bara en aning, men det balanserar den friska syran perfekt.
Château Gaudrelle Le Sec 2008: 3,5p av 5

Benfield & Delamare Martinborough 2003

Benfield & Delamare är en av Nya Zeelands minsta producenter, 6 hektar egna odlingar i Martinborough och hantverksmässig odling och vinmakning gör dem till verkliga unikum - det här är vin på garagenivå. Man satsar på bordeauxdruvorna merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc istället för pinot noir och man struntar i konstbevattning - rankorna ska stressa sig till näring och karaktär. Flaskan som provas ikväll är köpt på plats - druvsammansättningen är merlot 65 %, cabernet sauvignon 25 %, franc 10 %. Färgen är röd där kanterna är mer ljusa och det skimrar lite tegelrött. Doften är omedelbar och fruktig med svarta vinbär, körsbär, örter, mynta och lite tobaksblad och lakrits. De 20 månaderna på fransk ek (40 % nya) ger kaffe och mörk choklad. I bakgrunden lurar lite härliga jordiga toner, järn, multna löv och ladugård. Första klunken är grymt fruktig och första tanken är tyvärr: "det här är ju svartvinbärs-saft". Men från "ingenstans" kommer en härlig attack av fruktsyra och lagom torra tanniner. Det håller ihop. Visst är det nya världen frukt - och visst ligger det nära Chile-cab eller Aussie-dito till en början, men alkoholen slår inte igenom alls (13 %). Syran är grym och slutet är härligt torr - lite kakao och svartvinbärsblad som gör att det är lite bittert. Det är fylligt och smakrikt. Vinets frukt stillar sig och under kvällen blir det mer balanserat och i doften ligger det inte långt efter en bra Saint-Émilion. Skitgott helt enkelt!

Volnay 2006 - Fernand & Laurent Pillot

Provade det här vinet i våras, och blev inte charmad. Okej vin för strax under tvåhundringen - en Volnay som visade upp typisk kryddig pinotkaraktär, med syrliga ingredienser. Ikväll är kalvsteken på g med gräddig champinjonsås och vanlig kokt potatis. Den andra och sista flaskan av vinet bör funka. Men först lite noteringar. Färgen är röd, transparent, med ljusröd kant. Doften är fruktig, men istället för sköna hallon- och jordgubbstoner så är det mer åt inlagda körsbär. Det drar åt romrussinhållet och det är lite limstiftskaraktär över det hela - inte bra. Smaken då. Hej ekplanka! Det är friskt, lingon- och körsbärssyrligt. Men det är också lite torrt och den torra eken, ja den ekar länge i munnen. Det är kryddigt, men mer åt köttbuljong och muggig, bitter jord, än fräscha örtkryddor och härlig höstskog. Ja, ska man springa ner i källaren och hämta ett annat vin? Snart är steken klar .... Nä, jag hoppas att gräddsåsen "räddar" det här vinet - ensamt är det helt chanslöst mot mitt kvällshumör ... Det här vinet visar enkelhet och lider av för lite frukt och för mycket fat.
Volnay 2006 - Fernand & Laurent Pillot: 2p av 5

La Chapalle des Augustins 2007

Sancerre för 189 kr från erkänt duktiga Henri Bourgeois. Vinet har ljusgul färg med gröna stick. Doften är charmigt, men återhållsam, mineralisk med flintarök, aromatisk med druvtypiska drag som vinbärsblad/krusbär, men också gröna äpplen, mango och grape. Smaken är som sig bör grymt frisk, lite fet, med mangotoner, mineral, grapefrukt, lime och gröna äpplen. Vinet är koncentrerat och har inga drag av utveckling - fortfarande ungt, friskt och elegant. Passar perfekt till getostsallad med rostade pinjenötter. Kan tycka att prislappen är lite för saftig, men vinet har mer kropp än till exempel än lite billigare sancerrer. Typ den här.
La Chapelle des Augustins 2007: 3p av 5

Côtes du Rhône Cuvée Prestige 2007, Domaine Roger Perrin

Efter att kollat in bloggen Rhônarna så blev jag sugen att prova ännu en Côtes du Rhône 07:a. Den här gången från Domaine Roger Perrin, där deras Chateauneuf du Pape har levererat till bra pris. Detta, cuvée prestige, kommer från gamla stockar och om jag minns rätt från domänens sajt så görs vinet bara vid bra år. Färgen är grenacheröd, dvs inte helt mörk. Doften är typisk med peppar, lagerblad, hallonfrukt blandat med lakritsbåtar, varma stenar och lite lavendeltouch. Smaken är koncentrerad, bra tryck i tanninerna och det är lite stram känsla, syrorna är friska, mycket kryddig med lagerblad och peppar. Bra tryck, balanserat och lite typisk 2007 med rejält med frukt. Håller med Rhônarna att det här är bra. Och Domaine Roger Perrin levererar igen. 145 kr är det helt klart värt.
Côtes du Rhône Cuvée Prestige 2007: 3,5p av 5

Från Sancerre till Marlborough

Helkväll med vänner, mat och en hel del trevliga viner. Från torraste vitt till söt botrytiserad riesling. Först ut var var en sancerre från Domaine de la Villaudière 2008. Fruktsyran är grymt läskande och vinet är lätt, mineraldrivet, passionsfrukt, gröna äpplen och grapefrukt. Smaken är elegant, friskt och harmonisk (passar perfekt till det här tilltugget).

Fem röda viner öppnades under kvällen. Först ut var två pinoter, en bourgogne och en från Oregon.
2004 Domaine Maréchal Pommard La Chanière har till en början en jordig och lite unken doft (aningen kork inte omöjligt), som drar åt unken simbassäng, våt hund eller ruttna alger. Men efter luftning så tar vinet sig och få fram jordgubbar, fat, choklad och typiska pinotkryddigheten. Smaken är mycket frisk, aningen stram, örtig och jordig. Men känslan av att vinet inte är helt okej består under kvällen då doften böljar fram o tillbaka mellan unkna dofter och härliga pinotaromer.

Shea Wine Cellars är en av Oregons ledande pinotodlare. Flera av topproducenterna köper druvor från gårdens odlingar (Ken Wright, Bergström och Penner Ash för att nämna några). Men man gör även egna viner. Shea Estate 2005 har en härligt djup röd färg och doften är härligt nya-världen-fruktig. Nya rostade fat, vanilj, jordgubbskompott och mossade körsbär är mest framträdande i doften. Smaken är frisk, härligt fruktig och är långt ifrån bourgognens strama och syrliga karaktär. Jag hade hoppats på lite mer jordiga mineraltoner.

Vin nr 3 och 4 står är också från USA och Frankrike. Château Grand Mayne 1998, Saint-Émilion Grand Cru, har en mörk röd färg och kanske aningen mognadsfärger i kanten. Doften är stickig av gödselstack och animaliska toner, Brettanomyces går inte att ta miste på. Men det finns också en del mörka bär, ceder och kaffe. Smaken är balanserad med bra syra, tanniner och fruktkoncentration och vinet känns fortfarande ungt. Klassiska korinter, plommon, kaffe, multna löv och stall . Smaken är mer behaglig än doften som aldrig blir av med den stickiga animaliska doften. Synd, kunde blivit en klassiker.

Tablas Creek Esprit de Beaucastel 2005 visar också upp lite drag av brett, men inte lika mycket och vinet är ett bra exempel på att Rhone-blends från Kalifornien (i det här fallet Paslo Robles) visar härliga sydfranska drag. Färgen är mörkt röd, doften har mörka bär (bigarråer), hallon, örter, peppar och lite köttiga drag. Smaken är fyllig, frisk och med bra struktur på tanninerna. Fatkaraktären finns där väl integrerat och vinet är fortfarande ungt. Men de animimaliska brett-tonerna drar ner upplevelsen.

Rippon pinot noir 2006 tillhör en av mina favvisar från Central Otago. Pinotkaraktären är lysande, med perfekt mogna hallon, jordgubbar blandat med bästa choklad, rostat kaffe och ingefära. Fruktsyran håller ihop vinet bra och det är elegant.

Sista vinet för kvällen blir en botrytiserad riesling från Forrest Estate 2005, Marlborough. Doften är så rieslingaktig att det är skrattretande, petroleumen står i första ledet, lite längre bak trängs grapefrukten, honungen, botrytis och citronmarmeladen. Smaken är söt (160g/l) och balanserat frisk, med grapefrukt, lemoncurd, torkad aprikos och petroleum. Strålande avslutning på kvällen.

För mycket alkohol Cuvée du Vatican?

Flaskvariation, smygkork, eller hade jag helt fel förra gången? Ingen aning, men ikväll varken doftar eller smakar Cuvée du Vaticans Côte-du-Rhône-Village 2007 något vidare. Doften kan jag ge knappt godkänt, för det finns kryddor och lite hallonfrukt bland all alkoholdoft. Men smaken. Smaken är tagen från en allt för dålig blandad rom & cola. Om jag ska associera fritt så är det typ Silver Rom och Coca cola i smaken - tonårsgroggen ligger inte långt bort ... Som tur är fruktsyran på bra nivå, men ikväll lever vinet inte upp till godkänt. Helt obalanserat och det finns ingen frukt alls som backar upp de 14,5 procenten. Hoppas på flaskvariation/smygkork och att resterande lager visar bättre karaktär - för den här är för slätstruken. Inga betyg ikväll, vill inte sparka på en som redan ligger - för mycket alkohol Cuvée du Vatican?

Thelema Cabernet Sauvignon & Montirius Le Clos

Samma årgång, 2005, men två helt olika vinstilar. Thelema cabernet sauvignon är typisk nya världen cab, med mycket frukt och tydliga fatinslag. Le Clos, klassisk sydfranskt med grenache och syrah, men inga fat överhuvudtaget. Thelema huserar i Stellenbosch i Sydafrika, med vingårdar på 200-400 meters höjd och relativt svalt klimat för området. Färgen är mörkt röd och inga tecken på mognadsfärger. Doften är hur öppen som helst direkt, med svarta vinbär, lite ceder och mycket fatvanilj, choklad och lite kaffe (20 månader på fransk ek, 50 procent nya). Syrorna är pigga och friska och vinet är charmigt till tusen. Efter lite luftning kommer grön paprika och mynta/mint fram och det är även lite cocktailkörsbär i doften. Smaken är fyllig och tanninerna finns där bland alla fruktintryck och syran är perfekt i balans med resten. Vinet passar bra till kvällens köttgryta. Mest positiva är att det är minimal rökighet, som annars är lite för vanligt i många viner från Sydafrika.
Thelema Cabernet Sauvignon 2005: 3,5 av 5

Le Clos kommer från biodynamiska producenten Montirius, området är Vacqueyras i södra Rhône. Druvblandningen är grenache 50 procent och syrah 50 procent. Färgen är mörkt röd, med ljusare kanter. Doften är till en början återhållsam och det är först våt jord, grusdam och lite sköna svala hallonaromer som ringlar upp ur glaset. Efter luftning så kommer det fram mer komplexitet med kryddor som lagerblad, vitpeppar, charkprodukter, viol och lakrits. Grenachen bidrar med hallon och körsbärskärnor. Smaken är sval, men grymt pigga syror, kryddor, hallon, lakrits och kött. Det är lite eldigt men syrorna håller ihop smaken bra. Eftersmaken är torr, lite salt och så långt från Nya världen man kan komma. Det här är andra flaskan som jag provar, och den här har ganska mycket fällning, men vinet känns fortfarande ungt - inga buljongtoner här inte och absolut inte överdådig frukt som många av 07:orna har från södra Rhône. Det här är stramt, kryddigt, torrt och friskt. Som det ska vara från Gamla världen.
Le Clos Montirius 2005: 4p av 5

Villa Sandi Cabernet Franc 2005

Har du vägarna förbi Venedig och flygplatsen i Treviso så kan det vara läge att köpa Villa Sandi cabernet franc 2005, från Piavedistriktet (nordöstra Italien). Inga förväntningar på det här vinet, bara nyfikenhet på vad 130 kronor italiensk cabernet franc kan smaka ... Färgen är mörk röd med tydliga mognadsnyanser av tegelrött. Doften är stor och omedelbar: Svarta vinbär, ceder, örter, grön paprika, kaffe och lite bläckiga drag . Efter ett tag kommer stall, löv och animaliska dofter, ja nästan åt rökt kött. Vinet överaskar verkligen positivt. Smaken är medelfyllig, smakrik, bra med frukt och tanninerna lirar med så att det är balanserat. Det är utvecklat, men frukten finns kvar, med svarta vinbär, körsbär och lingon, blandat med alla mognadsnyanser, som drar åt mogen bordeaux. Ja, det här är grymt gott och perfekt att dricka nu. Och lite småkul att ett spontaninköp på flygplatsen i Treviso kan få mig att småle en vanlig lördagskväll ... Om Piave kan du läsa här.
Villa Sandi Cabernet Franc 2005: 3,5p av 5

Blåmusselsoppa & Quinta de Chocapalha

Supergod, smakrik och lite chillistark blåmusselsoppa från systembolaget.se. Till det en vit bloggrepris från juni, Quinta de Chocapalha reserva white 2007. Fatjäst och fatlagrad portugis med chardonnay och inhemska druvor. Vinet är strålande till soppan och vinet är lika strålande som sist. Kanske syran och frukten har avrundats en del och fatkaraktären och tropiska frukter (lime, ananas) träder fram lite mer. Men det här är riktigt bra och inte långt ifrån bra bourgogne, eller vit bordeaux. Finns kvar flaskor på butiken på Regeringsgatan, kostar 139 kr. Köpläge om man vill prova ett "nytt" vittvinsland (dock inget lagringsvin).

Domaine Faury Saint-Joseph 2006

Doften är enormt intensiv till en början. Lavendel- och violblommen står som spö i backen och det är nästan för mycket av det goda. Att det är syrah i glaset går absolut inte att ta miste på, det är kryddigt av svartpeppar, rökta korvar och lite bränt gummi. Efter ett tag så lugnar det ner sig och vinets doft blir mer harmoniskt, med fatvanilj, lite chokladtoner och sötlakrits. Smaken är härligt friskt och det är pepprigt, lavendelparfymerat, svarta vinbär och med stänk av salmiak och salt salami. Det är läskande. Vinet känns fortfarande ungt och det finns inga mognadsaromer att tala om. Kanske vinet känns lite kort och endimensionellt - eftersmaken är kort och det saknas lite djup och andra aromer: tobak, lite våt jord eller snus hade inte suttit fel. Syran är också på attack, som omogna och sura körsbär och eftersmaken bjuder på malörtig bitterhet. Tanninerna spelar andrafiolen och jag saknar lite frukt, mer elegant St. Joseph än kraftfull.
Domaine Faury Saint Joseph 2006: 3p av 5.

Château Bourgneuf 2005

Lammstek och röd bordeaux är en klassisk kombination. Ikväll är det dags att prova bs-inköpet Bourgneuf 2005, ett par tior billigare än årgång 2006 - så det var bara att klippa till utan att analysera om det var billigt eller inte (366 kr) ... Egendomen är granne med Trotonay och innehållet är 90 procent merlot, resten cabernet franc. Lite läsning på nätet ger input att man gör viner som är i lite lättare stil och snabbmognar. Färgen är granatröd, med lingonröd kant och kanske en antydan till tegelrött. Doften ger härliga aromer av jord, mörka bär, korinter, katrinplommon och vinbär. Men det finns också mocka, kaffe och kakao, blyerts och härlig frisk doft av höstskog och stall. Smaken är slank med knivskarp syra. Syran dominerar en aning, men det finns frukt och välintegrerade tanniner som ligger och smyger i bakgrunden. Det är klassisk stil med lite metalisk smak och gröna inslag. Det är fortfarande ungt, elegant och här finns mer att ge för den som orkar vänta. Finns det några invändningar? Ja, eftersmaken är inte den längsta, syran och frukten är inte riktigt i balans - kanske förväntningarna på en hajpad årgång spelar in, men det saknas lite kraft och koncentration. Samtidigt stämmer ju förhandsinformationen in - lite lättare stil. Till lammsteken då? Perfekt.
Château Bourgneuf 2005: 3,5p av 5

Crémant du Jura Indigène 2008

Mousserande från Jura, producent den erkänt duktiga Domaine Tissot. Alkoholhalt 12,5 procent. Färgen är ganska mörk gul och aningen oxiderad i färgen (lite åt oxiderade rivna äpplen, typ). Doften går också i mogna äpplens tecken, med inslag av nötter, brödjäst, mineral och kaffe/choklad. Smaken är mycket frisk, bra med bubblor, även om moussen inte är så där krämig som man skulle önska eller så lång eftersmak. Vinet är balanserat, doften kommer igen i smaken, och det är torrt. "Jättegott", som Mat-Tina skulle ha sagt. Och champagnelikt kan tilläggas. Det är bra grejor för 189 kr, men vinner inte på lagring enligt mig. Kom som nyhet den 15 augusti. Druvsorter är antagligen chardonnay, och eventuellt pinot noir (hittar ingen info om druvsorter...).
Cremant du Jura Indigène 2008: 3p av 5

Saskia 2007

Sydafrika. Inte ett spår av detta land, i min blogg, inte ett vin har jag noterat. Dags att ändra på det ikväll. Miles Mossop är vinmakare på Tokara Wines i Stellenbosch, som gör klockrena sauvignon blanc och bordeaux-blends. Men vid sidan om gör han en vit och en röd i eget namn. Saskia är gjord på chenin blanc (67 procent) och viognier med fatjäsning och lagring på franska ekfat (tio procent nya och resten två till fem år gamla). Chenin kommer från nästan 30 år gamla bush vines och är delvis angripna av ädelröta. Färgen är gul till smått gyllengul. Doften är stor med härliga aromer av friska gula äpplen, tropisk frukt som mango, guava och annanas, men även mineral, smörkola, valnötter och popcorn. Chenintypiska dragen av vax och honung finns också där och viognier bidrar med det tropiska. Smaken är fyllig, torr, smörig och härligt fet med skön mineraltouch. Smaken är aromatisk, med gula äpplen, tropisk frukt, smörkola och avrundas med vanilj och smöriga popcorn. Jag skulle gärna falla pladask om det inte var för att fruktsyran tyvärr är lite, lite låg i slutet och alkoholen slår igenom när vinet inte är perfekt tempererat. Inte så att det är dåligt vinmakande, mer att stilen är som den är. Gillar man vita rhone-blends, eller condrieu så är detta ett alternativ värt att prova, då stilen påminner om dessa. 189 kronor är betydligt billigare än sina franska motsvarigheter, för kvaliteten är det inget fel på.
Saskia 2007: 3,5p av 5

Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages 2007

Sent omsider är det dags att följa John med Finare vinare. Côtes du Rhône Villages 2007 från Cuvée du Vatican fick fina omdömen och för drygt hundringen per flaska var det inte så mycket att tveka om, ring och beställ till närmaste systembolag. Färgen är mörkröd med rödlila kant. Doften är stor med sydfranska örter och typiska drag av hallon, jordgubbar, lakrits toppat med snus, våt jord och grus. Fruktdriven doft och tanken går till mosade bär och varm sylt - insmickrande med andra ord. Smaken är fyllig med frisk och bra syra. Mineral och vitpeppar med hallon sitter fint i munnen och tanninerna är väl inlindade. Vinet är absolut värt pengarna, även om alkoholen (14,5 procent) slår igenom och det är mycket frukt samt att jag kanske saknar lite djup. Men för 109 kr går det inte att kräva mer. På Finare vinare kan du läsa mer, även Frankofilen har provat och ringer i fyndklockan.
Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages 2007: 3,5p av 5

Château de Cruzeau 2008

Nyhet för augusti. Hundra procent sauvignon blanc från André Lurton, ingen malolaktisk jäsning, relativt unga vinstockar och 10 månader på ekfat. Ursprung Frankrike, Pessac-Léognan. Jag vill ha, ett friskt, smakrikt vin med mineral, nässlor och lite sköna rökiga fattoner. Så vad får jag? Mycket ljusgul färg med gröna skimriga reflexer. Doften är ren, frisk, om än inte jättestor. Det är tydliga mineraltoner, som våta stenar och gummi. Efter någon minut i glaset kommer faten fram i form av vaniljsocker och hasselnötter. Jag vet inte om det är så mycket nässlor eller krusbär som skulle avslöja att det är sauvignon blanc, mer åt passionsfrukt och aningen kryddiga/aromatiska dofter som drar åt österrikisk grüner veltliner eller riesling. Smaken är torr, jättefrisk, med citrus, lime, sura krusbär och passionfrukt. Faten är inte alls påträngande utan den lilla nötigheten ligger skönt tillbakalutad. Vinet är mer elegant än smakrikt och är i det tunnaste laget för min smak. Eftersmaken är i stort sett obefintlig och doften är lite för mycket av passionsfruktsaktig för att jag ska bli imponerad. Kanske beror det på årgången, men Rochemorin 2006, för samma pris (149 kr), är mycket bättre och har mer ursprungskänsla än det här.
Château de Cruzeau 2008: 2,5p av 5

Château Pibran 2006

Inget grand cru läge, men ändå granne med Mouton-Rotschild, Pontet-Canet och Lynch-Bages. Här borde det finnas potential. Vinet på halvflaska har mörk lingonröd färg med rödlila kant. Efter dekantering och luftning är doften stor och insmickrande av jord, plommon, svarta vinbär, kakao, kaffe, vanilj och ceder/blyerts. Aningen gröna toner som paprika och lite väl ekiga fattoner, arrak som ligger och skymmer det ursprungstypiska. Ja, tyvärr så försvinner det ursprungstypiska bland för mycket frukt och för mycket fat. Smaken då? Smaken är fruktig och relativ fyllig, tanninerna är inte allt för sträva även om de gör sig påminda i eftersmaken med typisk torra toner av ceder. Svarta vinbär, kaffe och rostat kaffe finns även i smaken. Vinet är tillgängligt redan nu och frukten är väldigt framträdande, det blir lite kokta rotsaker av det hela. Lite väl mycket nya fat, arraksboll toppat med katrinplommonsås i glas är inte riktigt min smak ikväll. Kanske det är merlot jag stör mig på? Enligt the Winedoctor så är det 70 % merlot i 2006 och endast 30 % cabernet - ja det är mycket plommon och korinter i både doft och smak, en negativ överaskning helt enkelt. Pauillac är/ska vara tvärtom - Pibran gör om, gör rätt! Pris 135 kr.
Château Pibran 2006: 2,5 av 5

Plantagenet Riesling 2004

Plantagenet körde igång sin verksamhet 1975, och enligt dem själva så var dom det första vineriet i Great Southern regionen i Western Australia. Druvorna till det här vinet kommer från Mount Barker och tillverkningen innefattar bland annat frirunnen juice och jäsning på ståltank i låg temperatur. Färgen är ljusgul med grönt stick och vattenklar kant. Doften är stor och extremt druvtypisk, det är bränt gummi, grapefrukt, mineral, honung, asfalt och petroleum. Det kanske låter komplext, men det är mer som en gummichock - och tankarna flyger tillbaka till skolbänken i lågskolan: suddgummit som går på högvarv, gummidoften ligger som en filt över resten av aromerna, lite synd. Smaken är åt det lättare hållet med hög, stram syra. Och den lever inte riktigt upp till doften, men det finns citron, lime, grape och aningen mynta. Efter en timme eller mer rundas vinet av och det blir lite mer fruktigt och den malörtiga bitterheten som fanns i början försvinner. Och vinet får tillslut godkänt, men jag hade gärna sett mer frukt, nu var det lite väl snipigt och kort i smaken. Jo, just det: reavin på bolaget, 138 kr. Jakten på reafyndet fortsätter ...
Plantagenet Riesling 2004: 3p av 5

Fabre Montmayou Barrel Selection Malbec 2007

Argentinska Fabre Montmayou ägs av en fransman och vinerna därifrån brukar känns lika mycket franska som argentinska. Huvuddelen av verksamheten ligger i Mendoza men det här vinet är från Patagonien. Malbec 100 procent och 12 månader på fransk ek och "the wine will seduce you", står det på baksideetiketten. Vi får se ... Färgen är mörkt blålilaröd med ren lyster. Doften är stor och maffig, här går man på knockout direkt: Mörka körsbär, mosade svarta vinbär, lakrits och rostade ekfat. Men doften är också kryddig som för tankarna till sydfrankrike, anis, lavendel och rosmarin blandat med lagerblad och viol. Alkoholhalten är 14,5 procent och det känns tyvärr både i doft och smak. Smaken är fyllig, frisk och fruktkoncentrerad (nästan mustig). Det är mycket kryddor och örter, svarta vinbär, katrinplommon och lagerblad. Faten ger kaffe och lakrits. Smaken är tok för eldig för att jag ska känna mig bekväm och jag blir inte förförd, men vinet är värt 89 kronor - att servera till sista grillbitarna innan sommaren går över till höst...? Vinet är en nyhet för augusti. Fabre Montmayous prestigevin plus mer info här.
Fabre Montmayou Barrel Selection Malbec 2007: 3p av 5

Tyrus Evan Ciel du Cheval Claret 2004

Tyrus Evan är experimentettikett för pinotproducenten Ken Wright i Oregon. Vinet är tillverkat i Oregon men druvorna kommer från grannstaten Washington State. Vingården är Ciel du Cheval (AVA Red Mountain) och är en av de mest välrenommerade i delstaten. Vinet består av 60 procent merlot, 20 procent cabernet franc och lika mycket petit verdot. Inköpt i Oregon 2007 för cirka 250 kr. Färgen är mörkröd till rödbrun. Doften är stor med plommon, russin och mycket fat. Det är vanilj och arraktoner i massor, men bakom alla slöjor av nysågad planka finns även svarta vinbär, körsbär, sötlakrits, multna löv och dill. Smaken är mycket fruktig, fyllig med balanserad frisk syra. Tanninerna är avrundade men inte helt nedslipade. Vinet är fullt av liv och inte alls uttorkat som jag befarade - vinmakningen är det inget fel på och det finns rejält med fällning. Helt klart ett seriöst vin och kul att en pinotexpert kan göra bordeauxblends - även om det är för mycket fatvanilj och kolafudge för min smak (Parker har gett vinet 91 poäng ...)
Tyrus Evan Ciel du Cheval Claret 2004: 3p av 5

Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blanc 1999

Tidigare var ägaren till Legras & Haas, Francois Legras, vinmakare på betydligt mer kända R & L Legras, och man är nu grannar i byn Chouilly. Richard Juhlin ger huset gott betyg i sin Champagne Guide och menar att Legras & Haas är ett "hus att hålla ögonen på i framtiden". Vinet finns i beställningssortimentet för 1602 kr för 6 flaskor (dvs 267 kr flaskan). Färgen är ljusgul och doften är stor med rostat bröd, brioche, kexnougat, röda äpplen och mineral. Det är fortfarande ungt men lite mognadstoner tronar upp i form av valnötter. Smaken är ren, frisk och med bra karaktär av citrus, äpplen, nougat, mineral och rostat bröd. Vinet är ganska generöst med bred fin mousse och jag är överaskad hur ungt det är. Helt klart en prisvärd champagne med potential att utvecklas i flera år till. Och helt klart roligare än många andra i prisläget.
Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blanc 1999: 3,5p av 5

Rainer Wess Riesling Terrassen 2008

Det här vinet landade som nyhet på Systembolaget 1 augusti, och så här tycker jag: Färgen är ljusgul med gröna nyanser. Doften är mineraldriven så att det märks. Här är det krita, våta stenar, flinta och lite krut om vartannat. Det är ungt och jästaromatiskt med grapeskal och persika. Smaken är superfrisk, mineral, lite skönt oljig och med persika och blodgrape som främsta frukttecken. Vinet är också lite kryddigt som fefferoni (som jag brukar känna i nyzeeländsk sauvignon blanc). Bra karaktär och väl värt sina pengar, 109 kr. Lagras för att få fram petroleumtonerna, i dag är vinet fortfarande väldigt ungt (men skär en fet lax med hollandaisesås som en laserkniv). Rainer Wess från Wachau är en ny producent, startade så sent som 2003.
Rainer Wess Riesling Terrassen 2008: 3p av 5

Domaine Singla La Crinyane 2006

Efter att Finare Vinare skrivit om den lilla importören Vinik och vinerna från Coteaux du Languedoc med omnejd så blev jag nyfiken. Domaine Singla La Crinyane är sista vinet ut från en beställning om sex flaskor, och det är det andra vinet från Domaine Singla, deras syrah var okej, men där jag saknade lite av druvans kryddiga karaktär. Det här vinet däremot består av 100 procent carignan från gamla stockar (blir dock lite förbryllad då Domaine Singla själva anger 70 procent carignan, resten grenache, men Vinik anger 100 ...). Nåväl så här upplever jag vinet: Färgen är mörkt röd med ung blålila kant. Doften är stor och fruktig med björnbär i främsta rummet, men även mosade bigaråer finns där. Det är tydlig fatvanilj (13 månader, 50 procent nya fat), örter och lagerblad. Smaken är kraftfull, fruktig, kryddig och eldig. Vinet är fruktdrivet men tanninerna finns där, även om tankarna går till fruktkaka med björnbär och blåbär. Syran är på hyfsad nivå så det känns inte alltför klumpigt. Men det är mer kraft än elegans mer show off än substans - what you see is what you get, typ. Det tar ett tag innan jag får grepp om vad det är som stör - det är en ton av banan, vinet har en sorts jästton över sig. Dessa fruktviner är inte riktigt min typ av vin. Pris 185 kr.
Domaine Singla La Crinyane 2006: 2,5p av 5

Château Vignelaure 2001

Provence i sitt esse. Det här vinet har jag alltid gillat och kärleken håller i sig efter gårdagens flaska (till grillad fläskkarré, tack P&A). Färgen är djupröd med ljus blålila kant, trots sina åtta år. Doften är stor och aromerna kommer omedelbart: svarta vinbär, tobak, brända örter, aningen kaffe/mintchoklad och lite viol. Det är ganska komplext för det finns också sköna mognadstoner som lite stall och undervegitation (mossa och multna löv). Smaken är medelfyllig, slank och bra med strävhet. Frukten kommer smygande och vinet är i bra balans efter en timme. Doften kommer igen i smaken men även italienska körsbärstoner, järn/mineral och lingonsyrlighet. Gillar det här skarpt - både frukt och mognad på samma gång (klarar säkert några år till i källaren). Imponerande smakrikedom då vinet kostade cirka 140 kronor när det köptes för 3-4 år sedan. Nuvarande årgång i beställningsortimentet är 2003 och går loss på 195 kronor (trots det är vinet billigare här än på plats). Druvmixen är cabernet, syrah och grenache och andelen varierar mellan årgångarna. Lagring sker på fransk och amerikansk ek (en tredjedel nya). Läs mer på Vignelaure sajt.

Château Vignelaure 2001: 4p av 5

Domaine Mikulski Bourgogne Chardonnay 2005

François Mikulski är av polsk härkomst och startade sin verksamhet 1992. Här har inga vingårdar gått i arv - han hyr istället, bland annat från sin farbror och grannar i Meursault. Intervju med Mikulski själv kan du läsa på Bergman's Bourgogne. Vinet har ljus gul färg med gröna stick. Doften är stor och druvtypisk, men framförallt visar det att nu du Birk är du i Bourgogne. Här finns det mineral, smör, nötter, gula äpplen,och plommon. Fatvaniljen är snyggt inbäddad och ger även lite nougat och faktiskt brända mandlar. Blodapelsin och grapefrukt finns också där. Smaken är så frisk att det vattnas i munnen och jag uppskattar att vinet lugnt klarar ett par år till i källaren. Grapeskalsbittert i slutet och jag får nästa gåshud av den långa eftersmaken. Det är en vanlig bourgogne av köpta druvor och vinet kostade knappa 180 kronor för ett par år sedan. Brakbra helt enkelt och mycket mer tillgängligt (och prisvärt ...) än grand crus eller premier crus.
Domaine Mikulski Bourgogne Chardonnay 2005: 4p av 5

Château Haut-Bages Libéral 1986

Äldre bordeauxer hör inte till vanligheterna, de är minst sagt svåra att få tag i. Tills staten fick tummen ur och tillät auktioner så nu finns möjligheten. Vinet kostade drygt 500 kr per flaska vid senaste auktionen i juni. 1986 är en bra årgång för Médoc, enligt Decanter och man anser att Haut-Bages Libéral tillhör topparna det året (låter ju lovande). Slottet har hög andel cabernet sauvignon, 80 procent, följt av 17 procent merlot och 3 petit verdot. Vinet då? Färgen är röd som börjar dra till tegelrött. Doften avslöjar allt på en gång: stall, ceder, tryffel, svarta vinbär, läder, multna löv, grus, kaffe, jord, cigarr, blyerts, nypon, järn, lakrits och rosmarin. Smaken är slank, grymt frisk och rejält med tanniner. Körsbärssurt och lingonsyrligt. Här finns det ingen onödig eller överflöd av frukt och jag citerar The Winedoctor: "The palate, however, is dominated by tannin, typical of this vintage." Det är bara att hålla med, vinet är på ett sätt kompromisslöst - syra och tanniner - thats it. Men visst är det häftigt, 23 år på nacken och inga större tecken på att vika ner sig. Det här håller länge än även om jag gärna hade sett mer frukt, det lingonsyrliga kan bli rätt krävande efter ett tag ... Men det är en klassisk Pauillac och absolut komplext om än inte så elegant. Det är roligt med vin och det är grymt roligt med mogen bordeaux!
Château Haut-Bages Libéral 1986: 4p av 5

Domaine Roger Perrin CdP 2006

"The new star of Châteauneuf-du-Pape", enligt Robert Parker, står det på Perrins webbsajt. Drygt 70 procent grenache, cirka 15 procent syrah, resten är mouvedre, cinsault, clairette mfl druvor. Musten kyls ner tilll 17 grader innan jäsningen sätter igång och lagringen sker både på stora och små ekfat, samt ståltankar. Färgen är klar, röd och ganska ljus, man ser igenom glaset. Kanterna avslöjar att vinet fortfarande är ungt. Doften säger heller inte så mycket i början (brydde mig inte om att dekantera ...) utan vinet är knutet men öppnar upp sig efter hand. Det finns typiska drag av vitpeppar, lagerblad, enbär, lakrits och franska örter. Frukten består av skogshallon och björnbär. Mineralitet i form av grusdam, snus och lite jordiga drag och det finns även lite fatkaraktär i form av nougat. Smaken går också i grusdammets tecken, det är strävt och stramt som jag gillar. Visst är det knutet och behöver flera år till i viloläge (fem år enligt producenten). Vinet är fylligt och fruktsyran balanserar tanninerna bra. Just friskheten och avsaknaden av allt för syltig frukt ger ett plus i kanten. Ser fram emot resterande flaskor om ett par år. Vinet kostade 199 kr när vinet släpptes i december 2008 (tror jag) - mer än prisvärt. Finare vinare och Frankofilen har också provat ...

Domaine Roger Perrin Châteauneuf-du-Pape: 3,5p av 5

Voss Estate Pinot Noir 2006

Voss Estate har varit en favorit en längre tid. Vinerna är druvtypiska (deras chardonnay har bra syra med balanserade fattoner, och lite burgundisk mineralitet), och har hyfsat pris för kvaliteten (under 200 kronor). Årgång 2005 var ett av de första vinerna jag noterade på bloggen och där uttryckte jag mig att 06:an skulle var lite mer kraftfull och förhoppningsvis mer tanniner - så? Voss Estate 2006 är röd i färgen, och jag anar lite rödbruna reflexer när jag snurrar på glaset. Doften är som vanligt stor och druvtypisk med kryddighet, jordgubbar och mörka skogshallon. Det finns också tryffel, sandelträ, svart te, cola och choklad/vanilj från fatlagringen. Smaken är frisk till mycket frisk. Tanninerna lyser lite med sin frånvaro (även om jag inte förväntat mig några sandpapper, så hade lite bett inte skadat) och det här vinet är lättdrucket - inte alls så kraftfullt som jag hoppats på. Och som tidigare är det mycket frukt och en känsla av restsötma tränger sig på. Det är i och för sig lingonsyrligt och körsbärsfrisk avslutning, men vinet blir lite av en besvikelse (eller mina förväntningar kanske var för höga?). Alkoholhalten liger på modiga 14,5 % och kanske det är lite för mycket. Nåväl med tanke på att doften sjunger nyanserat och komplexitet så får Voss Estate hänga med på favvolistan ett tag till ;-)
Voss Estate Pinot Noir 2006: 3p av 5

Mas des Chimères Terasses du Larzac 2006

"Det var det godaste vinet du bjudit på", sa farsan. Ja, vad ska man säga? Lite glad blir man ju, samtidigt undrade jag vad för vin jag bjudit på tidigare ... Det här vinet kommer från importören Vinik, och tidigare viner från dem har inte riktigt fått mig att jubla (stora fruktiga viner med överextraherad frukt och ibland för mycket nya fat). Jag har två viner kvar av lådan med sex flaskor (man måste minst beställa sex flaskor). Terasses du Larzac är gjort på syrah, grenache, carignan och mourvedre. Ursprunget är Coteaux du Languedoc. Lagring har skett på nya franska ekfat, alkoholhalten är 14 procent och priset är 175 kr. Färgen är mörkt röd med rödblålila kant. Doften är stor med mörka bär (svarta vinbär, bigaråer och björnbär), rostade ekfat, järn, nypon, franska örter, snus och jord. Faten är väl integrerade och det finns mörk choklad, kaffe och cola. Smaken är kraftfull, fylligt med gott om riviga tanniner. Det är körsbärsfriskt och aningen solvarma hallon smyger sig på. Smakrikt vin med lång eftersmak. Mina invändningar är som tidigare - lite för syltigt och för varm karaktär som gör att vinet upplevs lite sötaktigt. Men det här är det bästa vinet från Viniks blandlåda - karaktärsfullt där tanninerna balanserar upp frukten bra. Härligt till grillad rostas.

Mas des Chimères Terasses du Larzac 2006: 3,5p av 5

Luis Pato Vinhas Velhas Branco 2007 & Quinta de Vargellas 1988

Portugal gånger två. Taylor's portvin har alltid varit en favorit, däremot är vita från landet en ny, och positiv, upptäckt. Ikväll är det dags för ett vitt från Luis Pato, från distriktet Bieras. Druvmixen är bairrada cerceal, sercialinho och Bical, jäsning och lagring har skett på 650-liters ekfat. Färgen är ljusgul. Doften är relativt stor med honung och nötter som första intryck. Fatkaraktären är tydlig men stör inte, aningen mineralkänsla och bräntgummi, virvlar också upp ur glaset. Fruktaromerna är tropiska som mogen annanas och passionsfrukt - vinet är insmickrande och har typiska portugisiska toner som jag hittat i andra viner, till exempel vått ylle, vax och klassiskt suddgummi. Smaken är frisk och aromatisk med vitpeppar och citrusfrukter. Fatkaraktären är tydlig och syran kanske inte är så frisk som jag hade önskat. Dock är det karaktärsfullt och personligt. Jag håller dock vinerna Quinta de Saes och Quinta de Chocapalha som bättre.
Luis Pato Vinhas Velhas Branco 2007: 3p av 5


Taylor's Quinta de Vargellas 1988 är tegelröd i färgen och det är rikt med fällning i halvflaskan för 149 kr (rea på Bolaget!). Doften är maffigt mogen med läder, russin, cigarrlåda, farinsocker och choklad. Jag hittar även lite rostigt järn, svartpeppar och havstång. Smaken är söt, frisk, lite eldig men frukten är tyvärr lite gles. Kaffekarameller och russinen finns där och även järntonerna. Fikon kan också klämmas in. Jag är dock lite besviken då vinet inte är tillräckligt kraftfullt - det räcker inte till för att matcha blåmögelostarna fullt ut. Mer fyllighet, frukt och sötma hade önskats, årgången 1995 är flera klasser bättre.

Taylor's Quinta de Vargellas 1988: 3p av 5

Lindemans Bin 40 Merlot 2008

Varför inte blogga om ett 79 kronors vin? När grillen är igång och det är lite bråttom att få maten klar, så var det inte läge att plocka fram något som kräver mer uppmärksamhet. Opretantiöst, insmickrande och jättegott - det två första klunkarna. Lindemans merlot är mörk röd i färgen, doftar vaniljsås, mjölkchoklad (Marabous romrussin), plommonsylt, viol, och eukalyptus. Ingen startsträcka här inte. Allt kommer på en gång: Hello I'm Lindeman from Down Under, det är frukt i kubik! Smaken är rund, lite syltig men med bra friskhet och lakritsbränd ton. Tanninerna lyser med sin frånvaro. Varmt klimat ger lite kokt sylt och bränt gummi ... Funkar givetvis till grillad fläskkarré och en ljuvlig sommarkväll. Servera relativt svalt för bästa upplevelse.

Lindemans Bin 40 Merlot 2008: 2p av 5

Blasted Church Pinot Gris 2008

Bara etiketten gjorde att jag gillade det här vinet innan jag provade det. Namnet - den sprängda kyrkan - och sen en tecknad kyrkokör på det! Like it. I Okanagan Valley i västra Kanada, fyra timmar nordöst från Vancouver, odlas alla de kända druvorna. Förutom pinot gris har det här vinet också fem procent fatjäst viognier i potten. Färgen är gul. Doften är kryddig, aromatisk och blommig. Druvtypisk och inte helt olik en pinot gris från Alsace. Päron, honung och melon sticker ut, men även aningen litcheplommon kikar fram. Det finns en tydlig mineralton i doften (våta stenar eller våt asfalt). Smaken är klassisk fet, torr, men med lite lite restsötma, och avrundad syra. Aromerna från doften kommer igen i smaken. Vinet är smakrik med lång eftersmak, aningen bitter i slutet och alkoholhalten ger sig till känna (13,6 procent) när vinet blir lite varmare, syran kunde också varit lite högre. Men det är ett välgjort och bra vin. När ska bolaget ta in vin från Okanagan Valley? De har ju gjort bra vin ett bra tag nu.

Blasted Church Pinot Gris 2008: 3p av 5

Les Quartiers 2006, Yannick Amirault

Yannick Amirault tillhör toppen i Bourgueil och gör viner av 100 procent cabernet franc (finns något undantag med en liten del cabernet sauvignon). Enligt The Winedoctor så förfogar han över 19 hektar vinodlingar som har olika jordmån (lera, kalk eller grus/sand) som bas. Les Quartiers tillhör vinerna från kalkgårdarna, med 45 år gamla vinstockar - vinet är lagrat på 450 liters ekfat. Vinet är en privatimport direkt från producenten, flaskpris cirka 180 kr. Färgen är mörkröd med rödblåkant. Doften är fruktig, elegant och nyanserad med inslag av svarta vinbär, paprika, nypon, gräs, örter och ceder. Efter ett par timmar kommer faten fram med vanilj och mörk choklad. Jag hittar även tobak och jordig mineral. Smaken är väldigt frisk, med vinbär, örter, fatvanilj, lakrits och med typisk cedertorr avslutning. Ursprungstypiskt med en liten touch rostade ekfat som gör att vinet känns ganska modernt. För tok för ungt nu, men elegant och välgjort. Jag väntar gärna minst tre år innan jag öppnar nästa flaska (har tidigare smakat La Mine med en liten del cabernet sauvignon, det vinet är betydligt fruktigare och tillgängligare för omedelbar konsumtion). Tack M för privatimporten!
Les Quartiers 2006: 3,5p av 5

Leclerc Briant Brut Cuvée Réserve

Rea på bolaget - köp en låda om sex flaskor och priset blir under 200-lappen.Druvmixen är 70 procent pinot noir, resten chardonnay. Ett fynd? Färgen gul och doften är stor, mogen och det lovar gott. Här finns mogna äpplen, nötter, rostat bröd, lite kaffe med varm mjölk och nougat. Smaken är torr, dock lite gles och moussen är inte alls krämig och gräddig (tankarna går mer till barndomen och läsken champis). Moussen är mer stickig och smaken är förvånansvärt kort. Syran är däremot frisk. Lådan går under namnet Party Box (hur tänkte importören där?). Tyvärr känns vinet mer som en avslagen efterfest.
Leclerc Briant Cuvée de Réserve: 2p av 5

Château Limbourg 2005

Vit bordeaux för 184 kr. Tydlig doft av sauvignon blanc och ursprung (Pessac-Léognan), krusbär, svarta vinbärsblad och "kattpiss". Faten är välintegrerade och det finns mineralrök, vanilj, nötter och limesaft. Smaken är fyllig och kraftfull med grapeskal och mycket frisk syra. Det är som att smaka på Bassets vingummipåse! Jag gillar det här skarpt och det är bra spänst i frukten och det känns fortfarande ungt. Mer struktur och mer vin för pengarna än Château Rochemorin, som jag också gillar, och blandningen 60 % sauvignon blanc och 40 % sémillon gör säkert sitt till att Limbourg är mer komplext och lagringsdugligt. Det här smakar mer än 184 kr! Fler som tycker till om vinet: en positiv, en negativ ...
Château Limbourg 2005: 3,5p av 5

Inniskillin Riesling ice wine 2005, Okanagan Valley

Kanadensiska Inniskillin slåss med de bästa tyska isvinerna om att vara världens bästa ice wine. Man producerar dels i området Niagra Peninsula (där allt började), dels i Okanagan Valley, British Columbia. Det här vinet är inköpt 2007 i Vancouver för cirka 350 kr (375 ml, 9,5 %). Nu när kompisarna därifrån är på besök så är det dags att korka upp (till rabarber- och jordgubbspaj). Druvorna kommer från Dark Horse Vineyard i Okanagan Valley och skördades den 6 december. Färgen är gyllengul och avslöjar att vinet är åt det mogna hållet. Doften är intensiv och komplex och ger mogna äpplen, torkade aprikoser, akaciahonung, hjortron, citronskal och nypon. Smaken är grymt fyllig och koncentrerad. Och söt. Inte kladdigt söt utan den friska syran håller ihop delarna perfekt. Äpplena, aprikoserna och hjortronaromerna kommer igen i smaken. Att eftersmaken är lång kanske inte behöver tilläggas ... Jag är faktiskt lite imponerad även om jag tror att deras ice wine från Niagra är ett strå vassare. Dock lite överaskad att vinet är så pass moget.
Inniskillin Riesling Ice Wine 2005: 4p av 5

Carrick Chardonnay 2006

Chardonnay från Nya Zeeland är bortglömt, tycker jag. För det mesta är det sauvignon blanc eller pinot noir som det snackas om, eller så hör man ibland lite hejarop från Hawkes Bay och deras bordeauxblends eller syrah från Gimbletts Gravels. Men jag tycker chardonnay funkar strålande från Nelson eller varför inte som kvällens vin - Central Otago. Carrick Wines ligger i vindistriktet Bannockburn, i Central Otago. Chardonnay lagras 12 månader på franska ekfat (15 procent nya) och det är handskördat och naturliga jäststammar. Färgen är ljusgul och doften är stor med typiska drag som smörkola, rostade ekfat, rostade valnötter, majskolvar och den lite typiska jasmintonen som jag oftar hittar i Nya Zeeländska chardonnay. Det finns även en aningen rökig mineralton - härligt! Vinet är inte för fläskigt som till exempel en del Kaliforniska eller chardonnay från Chile kan bli. Här är det lite mer finstämt och det finns grapefruktskal i både doft och smak. Smaken är rejält frisk och lite fet. Frukten är härlig och vinet är balanserad - tonerna från doften kommer igen på bred front. Alkoholen är modiga 14 % men det stör inte nämnvärt. Smakrikt med citronsyrlig avslutning! 199 kr och kan lagras enligt producenten - och varför inte syran finns definitivt.

Carrick Chardonnay 2006: 3,5p av 5

Medrano Irazu Tempranillo 2005

Jakten på det perfekta "reavinet" fortsätter. Ikväll är det dags för en modern rioja, långt från brun färg och oxidativa drag som traditionella riojaviner har. Medrano Irazo är lagrat 10 månader på fransk ek, jäst i låg temperatur och druvsorterna är temperanillo 90 %, resten graciano. Vinrankorna är tätt planterade och det är få druvklasar på varje ranka. Vingårdarna ligger på 600 meters höjd, för det här specifika vinet kommer druvorna från vinrankor som är tio år gamla. Färgen är mörk röd med aningen blålia kant. Doften är ren och med mycket frukt och örter. Mörka bär, lakrits, anis och rostade fat. Vanilj- och kaffetonerna är väl integrerad i fruktaromerna. Smaken är också fruktdriven, med svarta vinbär, dill, anis och mörk choklad och aningen körsbärsbitter avslutning, som drar åt lite kakao. Tanninerna är inte alls påträngande och vinet har bra balans, om än inte så komplext (saknar lite djup) och aningen bränd ton i doft och smak. Ungt vin som går att lagra ett på år. För 99 kr (tidigare 129). Extra halvpoäng för priset och jakten fortsätter ...

Medrano Irazu Tempranillo 2005: 3p av 5