Zinfandel från Sonoma med inslag av petit sirah och lite carignan och med en lagring på amerikansk ek. Och visst finns det tydlig ekkaraktär här till en början. Vanilj, nysågad planka, kola, choklad och rostat kaffe. Men med luft så jämnar doftintrycken ut sig och vinet blir bättre. Här finns gott om mörka bär som björnbär och blåbär, men även zinfandelmarkörer som slånbär och kråkbär. Komplexiteten ökar efter hand och jag noterar också ceder, tobak (cigarrlåda) och lite grusdamm. Smaken är balanserad mellan bra och frisk syra, skön frukt och kännbara tanniner. Men också lite för tydliga ekfatstoner som drar åt sågverk och bränt trä. Lytton Springs 2009 är fortfarande ung (färgen är mörk blåröd) och eken kommer att integreras med tiden.
Frankofilen provade vinet vintern 2011, där det nämns att vinet skulle vara volatilt. Men de dragen finns inte nu.
Lytton Springs 2009 3,5p av 5
Låter inte som det bästa vinet någonsin men ändock bra. Blir sugen då jag nyligen provat min första Ridge (CS estate) och haft en riktigt härlig upplevelse.
SvaraRaderaHa en fortsatt angenäm dag mr Birk!
Castor, det är en bra zinfandel utan kokta toner. Ridge är bättre än seghesio, som är lite för fylliga o ibland syltiga, tycker jag. Ridge cs är bra o med mognad tar man dem för bdx, trots amerikansk ek!
SvaraRadera