Tröttnat på Voss Estate Pinot?

Det är lite trist när kärleken börja svalna. Men jag tror det börja hända nu med pinot noir från Nya Zeeland, i alla fall när det gäller Voss Estate. Årgången är 2006 den här gången, och producenten är (eller har varit?) lite av en favorit. Bra karaktär på vinerna, druvtypiska och till rimligt eller väldigt bra pris. Och visst öppnar kvällens vin på ett tilltalande sätt. Färgen är mörkröd, med ljusröd kant (den unga blålila färgen är borta). Doften är stor med tydliga kryddiga aromer av eneträ, indiska kryddor (curry, spiskummin), kaffe, fatvanilj/cola, skogshallon och aningen utvecklade drag av skogsmossa. Men det låter ju underbart, kanske ni undrar. Jo, visst. Smaken är slank och mycket frisk. Här finns hallonfrukter, vanilj, lakrits, kryddor, enteträ och svart te. Den ungdomliga och nästan parfymerade frukten, som finns där i ungdomen är nu integrerad. Vinet visar upp en mer torr stil än tidigare, vilket är positivt (det kan bli för sötfruktigt annars). Men slutklämmen, eftersmaken om ni så vill, är lite för bitter - svart te som dragit för länge. Och det lurar en doft och en smak av våt kartong, eller kokta rotfrukter för att vara mer exakt. Det drar givetvis ner intrycken och kanske det är där besvikelsen ligger - Voss Estate pinot noir är bra, men det lyfter aldrig riktigt. Är det någon annan som känner igen sig? Du vet, man gillar ett vin/producent ett antal år, sen upptäcker man att vinet är inte så roligt längre. Smakprofilen har ändrats? Man har blivit kräsnare?

Voss Estate Pinot Noir 2006: 3p av 5

Savennières Cuvée des Nonnes Moelleux 2007

Det här vinet sitter som en smäck till gåslever med äppelkompott. Syran tar hand om den feta levern, äppelaromerna i vinet lirar ihop med kompotten på ett lysande sätt. Chenin blanc, med aningen sötma, från Savennière är den perfekta starten på julaftons kvällen. Vinet kommer i gyllengul färg. Doften är stor och öppen, med honung, aprikoser, citronmarmeland, grapefrukt, röda äpplen, mandel, mineral och bivax. Klassisk karaktär, som växer till sig och det finns aningen känsla av botrytis (inte för att jag tror att druvorna var angripna, men visst doftar det sen skörd om det här vinet), som jag associerar till hjortronsylt. Smaken är åt det fylliga hållet, med härlig frisk fruktsyra, aningen sötma med alla aromer från doften som kommer igen. Men som avslutas med lite bittra grapefruktskal och bergamott. Syran göra att sötman inte är störande, att dricka eller ett bra matvin - valet är ditt, liksom. Chenin blanc, och Loire i synnerhet, visar återigen vilka bra viner man kan göra. Producenten är Domaine Aux Moines och det finns enstaka flaskor kvar.

Savennières Cuvée des Nonnes Moelleux 2007: 4p av 5

Sandalford Estate Reserve Sauvignon Blanc Semillon 2009

Aussie sauvignon/semillon, med 67 procent sauvignon blanc resten semillon. Margaret River visar att man inte ligger långt efter originalet i Bordeaux, även om det här vinet är lite mer fruktigare och lite mer gummi och har vaxiga toner. Dock läskande och en frisk hög syra (tillsatt?). Färgen är mycket ljusgul med lite gröna stick. Doften är stor av aromatiska toner av krusbär, fläder, lime, grapefrukt och skön traditionellt kautschuk. Men också av tropiska frukter som ananas eller mogen mango. Fruktsyran attackerar direkt och sauvignon blanc-karaktären kommer fram mer här än i doften, mer krusbär och aromatiska drag och nästan lite sparristoner i slutklämmen. Det finns en viss rökighet (vax/stearin) i doften och om det är jordmånsmineral eller bara från semillon kan jag inte avgöra. Men att det skulle vara fatinslag som det står på systembolaget.se är jag tveksam till (kan ju ha fel, men det står inget om fat på Sandalfords egen sajt). Hur som helst är det ett bra vin, om än inte med wow-känsla eller någon större personlighet. Men nedsatt pris så jag klagar inte.

Sandalford Estate Resverve Sauvignon Blanc Semillon 2009: 3p av 5

Côtes du Rhône slår Chateauneuf-du-Pape

Domaine Roger Perrins Côtes du Rhône Cuvée Prestige Vielles Vignes 2007 levererar mer än många viner från Chateauneuf-du-Pape. För knappa 150 kronor ger det här vinet valuta för pengarna. Färgen kommer i mörk röd form, med blålila kant. Doften är hur skön som helst och skäms inte alls för sig. Den är omedelbar och läskande direkt från flaskan till glaset: mosade hallon, lakrits, garrique, rosmarin, svartpeppar, spiskummin och andra sköna dofter som förknippas med grenache/syrah/mourvedre - gummi, lagerblad, rökta korvar och viol. Men det finns också en uns av fatkaraktär, som vanilj och choklad. Smakens parametrar är i balans. Fruktsyran är läskande frisk som surkörsbär blandat med skogshallon och lakritsbåtar. Fylligheten är där som en skön krockkudde och tanninerna lirar på i bakgrunden men kommer fram mer i eftersmaken. Vinet är kryddigt och det märks tydligt i smaken och eftersmaken - indiska kryddor i salig blandning, curry, spiskummin och kardemumma. Drickfärdig nu och ett par år framåt.

Côte du Rhône Cuvee Prestige Vielles Vignes 2007: 4p av 5