lördag 18 juni 2011

Etna Rosato blir Chablis

När förväntningarna är höga så gäller det att vinet kan leverera någonting. Någonting som går att gilla, något som överaskar. Men Etna Rosato 2009 från Tenuta delle Terre Nere, kammar nästan noll. De röda levererar så att parkerpoängen rasslar in. Men rosén blir till oxiderad jordgubbssaft (se glaset), spetsad med citron. Visst finns örter och drag av lavajord (aningen rökig ton i doften). Men doften är väldigt diskret och smaken känns bara trött. Syran är alltför låg och det här vinet känns som ett år för gammalt. Nä, snabbt korkar jag upp en enkel chablis 2009 från Domaine Séguinot-Bordet. Färgen är klassisk ljusgul med klart gröna drag. Doften öppnar med gröna äpplen och citrus, och aningen rökig mineral. Men växer efter hand med ännu mer mineral, flintarök och örtiga drag i form av dragon. Vinet känns relativt generöst men smaken är klassisk ren, med bra syra, gröna äpplen, grapefrukt och givetvis mineral i form av ostronskal och aningen krita. Japp - så var kvällen räddad.
Domaine Séguinot-Bordet Chablis 2009: 3p av 5

3 kommentarer:

  1. Ajdå, jag hade verkligen förväntningar på Etna Rosato, den har fått goda omdömen på annat håll. Det blir nog till att prova o skapa sig en egen uppfattning. Kan det handla om en kass flaska?

    SvaraRadera
  2. Tror inte det var dålig flaska - kändes bara trött. Hade förväntat mig mer provvence-stil, med hallonfrukt, mineral och örter, och syran var inte på plats heller. Ska bli intressant o läsa vad du tycker, Ingvar.

    SvaraRadera
  3. Vi har druckit ett par flaskor nyligen och kan bekräfta att utvecklingen gått väldigt fort sedan sortimentsprovningen vi bloggade förra våren.
    Då hade vinet klart bättre stuns i syrorna, mer återhållsam frukt och tydligare mineralkaraktär. Nu har vinet blommat ut, med mer av de oxiderat fruktiga toner du nämner, och så hittade vi italiensk tomatpuré och färsk basilika på toppen. Fortfarande ett intressant vin, och gott i rätt matsammanhang, men helt klart på väg utför i rasande fart.

    Strax innan hade vi rekat vinet till munskänkskompisen Curre, som mejlade och var väldigt förtjust över upplevelsen. Det beror nog lite på vad man väntar sig, som sagt - det här vulkanvinet har inget med Provence att göra.

    SvaraRadera