skip to main |
skip to sidebar
Benfield & Delamare Martinborough 2003
Benfield & Delamare är en av Nya Zeelands minsta producenter, 6 hektar egna odlingar i Martinborough och hantverksmässig odling och vinmakning gör dem till verkliga unikum - det här är vin på garagenivå. Man satsar på bordeauxdruvorna merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc istället för pinot noir och man struntar i konstbevattning - rankorna ska stressa sig till näring och karaktär. Flaskan som provas ikväll är köpt på plats - druvsammansättningen är merlot 65 %, cabernet sauvignon 25 %, franc 10 %. Färgen är röd där kanterna är mer ljusa och det skimrar lite tegelrött. Doften är omedelbar och fruktig med svarta vinbär, körsbär, örter, mynta och lite tobaksblad och lakrits. De 20 månaderna på fransk ek (40 % 
nya) ger kaffe och mörk choklad. I bakgrunden lurar lite härliga jordiga toner, järn, multna löv och ladugård. Första klunken är grymt fruktig och första tanken är tyvärr: "det här är ju svartvinbärs-saft". Men från "ingenstans" kommer en härlig attack av fruktsyra och lagom torra tanniner. Det håller ihop. Visst är det nya världen frukt - och visst ligger det nära Chile-cab eller Aussie-dito till en början, men alkoholen slår inte igenom alls (13 %). Syran är grym och slutet är härligt torr - lite kakao och svartvinbärsblad som gör att det är lite bittert. Det är fylligt och smakrikt. Vinets frukt stillar sig och under kvällen blir det mer balanserat och i doften ligger det inte långt efter en bra Saint-Émilion. Skitgott helt enkelt!
Benfield & Delamare är en av Nya Zeelands minsta producenter, 6 hektar egna odlingar i Martinborough och hantverksmässig odling och vinmakning gör dem till verkliga unikum - det här är vin på garagenivå. Man satsar på bordeauxdruvorna merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc istället för pinot noir och man struntar i konstbevattning - rankorna ska stressa sig till näring och karaktär. Flaskan som provas ikväll är köpt på plats - druvsammansättningen är merlot 65 %, cabernet sauvignon 25 %, franc 10 %. Färgen är röd där kanterna är mer ljusa och det skimrar lite tegelrött. Doften är omedelbar och fruktig med svarta vinbär, körsbär, örter, mynta och lite tobaksblad och lakrits. De 20 månaderna på fransk ek (40 % 
nya) ger kaffe och mörk choklad. I bakgrunden lurar lite härliga jordiga toner, järn, multna löv och ladugård. Första klunken är grymt fruktig och första tanken är tyvärr: "det här är ju svartvinbärs-saft". Men från "ingenstans" kommer en härlig attack av fruktsyra och lagom torra tanniner. Det håller ihop. Visst är det nya världen frukt - och visst ligger det nära Chile-cab eller Aussie-dito till en början, men alkoholen slår inte igenom alls (13 %). Syran är grym och slutet är härligt torr - lite kakao och svartvinbärsblad som gör att det är lite bittert. Det är fylligt och smakrikt. Vinets frukt stillar sig och under kvällen blir det mer balanserat och i doften ligger det inte långt efter en bra Saint-Émilion. Skitgott helt enkelt!
Kul läsning! Det kommer ett & annat ganska bra från NZ bortom Pinot-horisonten och de riktigt gamla klassikerna från Waiheke. Just detta har passerat helt under min radar (som ändå är ganska trimmad när det gäller NZ); vet du om det finns någon langare i Europa man kan beställa från?
SvaraRaderaHej winepunker, ja man glömmer lätt att det finns mer än pinot och sauvignon blanc. Ingen i Europa vad en sökning på Wine-Searcher visar, bara på NZ och en i Australien. Man får helt enkelt göra ett återbesök ...;-) Att "vägra" konstbevattning, som man gör, ger plus i kanten hos mig!
SvaraRadera