Roger Perrin & Alain Graillot

I kväll, köttgryta kryddad med allehanda franska örter. Till det en chateauneuf-du-pape 2006 från Roger Perrin samt en ren syrah från Crozes Hermitage - Alain Graillot 2005. Roger Perrin har röd färg med orangebrun kant. Doften är tydlig med lavendel, orientaliska kryddor, grus och örtiga aromer som drar till grönt te. Här finns till en början också hallonfrukt och smörkola, det sistnämnda avslöjar eventuell lite fatlagring (?). Smaken är ganska stram och frukten är inte särskilt framträdande - här spelar kryddor och grusiga tanniner, men viss malörtsbitterhet första fiolen. Hallon- och lakritsbåtarna som brukar visa upp sig i ungdomen har fått lämna mer plats åt lagerblad, timjan och rosmarin, även om det finns drag av salmiak. Vinet är kraftfullt men ändå med slank känsla och bra syra - långt ifrån slappt och fruktbombigt. Alkoholen är på 15 procent och det känns inte. Bra gjort, och definitivt ett vin för mat - inte att vinna tävlingar. Tidigare bloggat här.

Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape 2006: 3,5p av 5

Alain Graillots Crozes Hermitage 2005 kommer i en annan tappning. Färgen är djupare, mörkare, rödare toner. Doften är mer blommig, med viol, vitpeppar, rökta charkvaror och spiskummin. Tidigare har jag känt våt kartongaktiga drag, men inte i kväll - här är det fräscha dofter (om rökt kött är fräscht?) rakt igenom. Gruset och och krossade stenar hittas också, ja Graillot är riktigt bra. Smaken är fyllig, balanserad syra med tydliga strama tanniner och skön bitter malörts-slut - vinet har flera år till, men det finns en begynnande torr känsla som gör att man borde nog dricka snart - om man ska slippa risken för buljongtoner. Men faten är väl intergrerade, här är det inga smörkole- eller vaniljtoner. I kväll viner Crozes Hermitage över Chateauneuf-du-Pape. Tidigare provat här.

Crozes Hermitage, Alain Graillot, 2005: 4p av 5