Montirius Le Clos 2005 hver gang

Det här är fjärde flaskan som provas och vad jag minns har vinet inte varit så här mörkt i färgen förut... Oavsett vad så hajar jag till när glaset fylls. Djup, tät och mörkröd färg följs av doften av ren och frisk vårjord, lakrits, mogna björnbär, mörka körsbär (ja, nästan svart vinbärslika toner), svartpeppar och lite rökt kött. Lite valnötter och katrinplommon ringlar ur glaset och jag tänker på fruktkaka. Inga stora eller intensiva dofter utan mer finstämd - men gott sniff och utan mognadsaromer. Det känns som Montirius Le Clos 05 kan leva för evigt. Vad vet jag, men jag hade förväntat mig lite mer multna löv, lagerblad och annat smått och gott som skulle antyda till utveckling. Okej hur är det med smaken... Syran behöver man inte bekymra sig om när det gäller den här biodynamiska producenten. Eric Saurel vet när det är dags att skörda (månkalendern lär väl bidra...) och det här vinet är helt enkelt snyggt gjort. Stramt, kryddigt med körsbärskärnor blandat med björnbär, lakrits, peppar, jord och apelsinläskande fruktsyror, som just ikväll får mig att tänka på bra en barbera. Tanninerna märks tydligast när vinet är lite svalare, annars känns vinet välbalanserat och med potential till minst fem år till i ryggläge. Fjorton procent alkohol märks inte, och med förra veckans CdP-besvikelse så dricker jag hellre en Vacqueyras hver gang, när det är så här bra gjort. Femtio/femtio syrah och grenache. Ingen ek, bara betongtankar används för jäsning och lagring. Ingen filtrering eller klarning. Man kan tycka vad man vill om biodynamisk odling. Men Montirius Le Clos gör mig aldrig besviken. Hoppas det håller i sig...
Le Clos 2005 4p av 5