Det börjar bli tjatigt. Men det här vinet är svårt att inte tycka om - oavsett årgång... Montirius Le Clos är ganska "söndertjatat" vin i den svenska bloggvärlden - med all rätt. 2007:an levererar mörk rödlila färg, stor doft av klassiska drag av vildhallon, krossade björnbär, körsbär, kryddor, garigue, lakrits, viol och aningen köttiga drag och våt jord. Efter ett par timmar i glaset ännu mer rökt kött och mörkt choklad och nougat. Smaken är fyllig, inte värst sträv, men rejält fruktig och med frisk syra. Där många chateauneuf-du-paper av årgång 2007, bara blir peppriga och alkoholstinna - så fixar Montirius biffen med att blanda 50/50 grenache/syrah. Just den kombinationen tillsammans med betonglagring är ju oslagbar. Dags att springa iväg att köpa årgång 2009, som nu finns i hyllorna...Montirius Le Clos 2007: 4p av 5
Ja, missa för katten inte nollnian. Ung förstås, men landade så rätt när vi provade häromveckan. Svårt att tro att du blir besviken med tanke på hur mycket du gillar producenten
SvaraRaderaJa, Le Clos har i alla fall hittat rätt hos mig, av producentens alla viner. Men lanserades inte 09an tätt inpå 07an? Undrar om man har ändrat "policy" eller efterfrågan så stor...
SvaraRadera