Luis Pato Vinhas Velhas Branco 2007 & Quinta de Vargellas 1988

Portugal gånger två. Taylor's portvin har alltid varit en favorit, däremot är vita från landet en ny, och positiv, upptäckt. Ikväll är det dags för ett vitt från Luis Pato, från distriktet Bieras. Druvmixen är bairrada cerceal, sercialinho och Bical, jäsning och lagring har skett på 650-liters ekfat. Färgen är ljusgul. Doften är relativt stor med honung och nötter som första intryck. Fatkaraktären är tydlig men stör inte, aningen mineralkänsla och bräntgummi, virvlar också upp ur glaset. Fruktaromerna är tropiska som mogen annanas och passionsfrukt - vinet är insmickrande och har typiska portugisiska toner som jag hittat i andra viner, till exempel vått ylle, vax och klassiskt suddgummi. Smaken är frisk och aromatisk med vitpeppar och citrusfrukter. Fatkaraktären är tydlig och syran kanske inte är så frisk som jag hade önskat. Dock är det karaktärsfullt och personligt. Jag håller dock vinerna Quinta de Saes och Quinta de Chocapalha som bättre.
Luis Pato Vinhas Velhas Branco 2007: 3p av 5


Taylor's Quinta de Vargellas 1988 är tegelröd i färgen och det är rikt med fällning i halvflaskan för 149 kr (rea på Bolaget!). Doften är maffigt mogen med läder, russin, cigarrlåda, farinsocker och choklad. Jag hittar även lite rostigt järn, svartpeppar och havstång. Smaken är söt, frisk, lite eldig men frukten är tyvärr lite gles. Kaffekarameller och russinen finns där och även järntonerna. Fikon kan också klämmas in. Jag är dock lite besviken då vinet inte är tillräckligt kraftfullt - det räcker inte till för att matcha blåmögelostarna fullt ut. Mer fyllighet, frukt och sötma hade önskats, årgången 1995 är flera klasser bättre.

Taylor's Quinta de Vargellas 1988: 3p av 5